Det är en minst sagt uppsluppen stämning på förfesten i husbilen hos Sigrid och Terje Brodahl. Runt bordet sitter också "husbilsgrannarna" Tove Berg och Inge Betsi.
– Vi var på Lasse Stefanz i Gällivare igår och nu är vi här och ska gå på Lasse Stefanz igen, berättar Tove Berg.
– Vi ska dansa! Bugga! Fast i Norge kallas det swing. Det är inte riktigt samma sak, men det är besläktat, säger Sigrid Brodahl.
Att köra 79 mil från Finnmark till Luleå för att gå på Lasse Stefanz kan låta långt, men de gillar verkligen musiken.
– Den är så behaglig att dansa till, säger Inge Betsi.
– De är väldigt kända i Norge, tillägger Tove Berg, som satsar på en helkväll i Coop Arena.
– Vi kommer inte bli de första som går och lägger oss, säger hon och skrattar.
En bit bort på grusparkeringen har Nils Granström och Britt Nyberg från Kalix ställt upp sin husvagn.
– Jag är med i Lasse Stefanz-klubben sedan ganska många år. Jag tycker om att de spelar lite åt countryhållet, berättar hon.
– Jag har dansat hela mitt liv. Till och med tävlingsdansat. Men nu är man rostig, säger berättar Nils Granström.
– Nej, det är du inte! protesterar hon.
Paret träffades för 20 år sedan och faktiskt var det just på en dans. Fast den gången var det Barbados som spelade. De är inte ensamma om att ha funnit varandra på dansgolvet.
– På krogen är det mer köttmarknad, men på dans kan det uppstå seriösa förhållanden. Det händer även på PRO-danser har man hört, säger Nils Granström leende innan han kilar iväg och köar för en biljett.
Inne i ett av rummen bakom scenen sitter nu även de två dansbandsorkestrarna och laddar upp inför kvällen. Det är positivt att få spela samma kväll som dragplåstret som Lasse Stefanz, tycker Dan Bergman i det lokala Luleåbandet Ragges, även om det kan vara lite svårt att matcha dem i finalen – det märkte han i Gällivare föregående dag.
– Ikväll tror jag vi ska avsluta med "Stilla dagar i Luleå", funderar han.
I en fåtölj mitt emot sitter Lasse Stefanz frontfigur, Olle Jönsson, nedsjunken och spelar förstrött ett spel på mobiltelefonen. Han har hängt med i dansbandsvärlden sedan 1967. Helgerna den närmsta tiden är fullbokade, men har fortfarande inga problem att hitta inspiration kväll efter kväll.
– Det kommer när man går ut på scenen. Det är en yrkesstolthet – man vill leverera, säger han.
Hans egen personliga favorit är låten "Ensam i ett regn".
– Den låg aldrig på listorna, men jag tycker om den. Det är en låt jag själv kan identifiera mig med, säger han.
Klockan nio startar äntligen dansen och då har många redan passat på att äta middag alldels intill dansgolvet, dit restaurangen tillfälligt har flyttat. Närmare 900 biljetter är sålda, uppskattar Curt-Göran Jacobsson, arenachef i Luleå hockey, som står för arrangemanget.
Han är nöjd med siffran, men konstaterar att det kunde varit flera om de inte haft konkurrens av Idrottsgalan, Eurovision Song Contest och Raj-Raj band.
Att Luleå hockey arrangerar dansbandsfester beror mycket på hans eget brinnande intresse för dans.
– Det här var andra året vi ordnade en dansfest i maj. Vi vill visa att vi kan arangera något annat än bara hockey i arenan.
I Luleå finns för närvarande inga andra möjligheter att gå ut dansa sedan Sunderbyn stängdes och Mogenlogen revs, påpekar han. Inte minst därför hoppas han att dansfesten ska bli en årligen återkommande tradition.