I Boden gjordes 433 anmälningar av barn som far illa till socialförvaltningen från oktober till mars, det vill säga under sex månader.
– Jag är förvånad, det är rätt många, säger Annette Marks, teamchef på socialförvaltningen i Boden.
Hur många som inte anmäls får vi aldrig veta.
– Jag kan inte säga någonting om det. Vi ser bara anmälningarna, säger Annette Marks.
Här är två fiktiva, men fullt möjliga exempel:
Varje dag hörs grannens gräl in till Greta. Den femårige pojken skriker hjärtskärande och hon blir orolig. Pojken är skygg och har ofta blåmärken.
Olle i förskolegruppen är okoncentrerad, orolig och elak med de andra barnen. Personalen ser att samspelet mellan mamman och pojken inte fungerar.
Det väcker misstankar om att de här barnen inte mår bra. Frågan är om det anmäls.
I Sverige har vi sedan mycket lång tid tillbaka anmälningsplikt. Om vi tror att ett barn far illa, fysiskt eller psykiskt så ska vi enligt lag anmäla våra misstankar till socialförvaltningen.
Undersökningar, bland annat en som Rädda barnen gjorde 2012, visar att det är allt för få fall som anmäls.
Ett bidragande problem är att den som gör en anmälan i sitt yrke aldrig kan vara anonym. Personal på till exempel förskolan vill kunna fortsätta arbeta för barnets bästa, men upplevelsen är att det kan bli svårt när föräldern får veta att en anmälan gjorts från förskolan.
En privatperson kan vara anonym, så länge hon inte har uppgivit sitt namn till någon på socialförvaltningen. Men så fort namnet är sagt är det registrerat.
– När en enskild ringer försöker vi informera om vad som gäller så fort som möjligt, innan de säger vad de heter. Men enligt lagen dokumenterar vi alla anmälningar och eftersom klienterna har rätt att ta del av sin personakt kan de se namnet på den som anmält, säger Annette Marks.
Undersökningen som Rädda barnen gjorde visade att det är vanligt att personal på förskola väger in flera aspekter inför en anmälan. Till exempel risken för att familjen väljer att flytta och då är det ingen som längre är en stadig punkt för barnet. Det är alltså inte tillåtet att resonera så.
I Boden håller socialförvaltningen kontakt med skolor och förskolor. Dels för att påminna om anmälningsplikten, dels för att informera om hur det går till. Det kan också finnas en viss återkoppling efter anmälan.
– Men vi kan bara säga ifall den gick vidare till en utredning. Vi brukar också försöka få till ett möte mellan anmälare som arbetar på skola eller andra arbetsplatser för att avdramatisera det, säger Annette Marks.