Videon är inte längre tillgänglig
– Det handlar mycket om självförtroende och självkänsla. När man har fokus på någon annan än en själv hela tiden ges man inte möjligheter att bygga upp sitt jag. Vuxna är ofta ängsliga för att prata om det med barnen. Man kanske tror att det ska öka risken att de ska bli rädda, om man pratar om det. Men så är det inte, det här är inget barnen blir förfärade över. Det är ju deras verklighet, säger Louise Nelson.
Hon samordnar Tillsammansgrupperna, ett samarbete mellan socialtjänsten i Luleå och Svenska kyrkan.
Det finns barngrupper, ungdomsgrupper och föräldragrupper.
– När mamma eller pappa är beroende anpassar man sig hela tiden som barn. Håller inne med sina egna känslor. Det behöver inte vara så att föräldern alltid är full. Man kanske hör att det klirrar i skåpet när man ska sova och vet att mamma eller pappa kommer att vara trött i morgon, säger Louise Nelson och fortsätter:
– Det handlar om att hjälpa barn att förstå att man som anhörig inte kan bota. Att det inte spelar någon roll hur duktig du är, säger Louise Nelson.
För fjärde året leder Ulrika Enström, diakon i Nederluleå församling, och Birgitta Nordvall, familjepedagog i öppenvården, barngrupper.
– Det är viktigt att upptäcka att man inte är ensam. Att det finns fler som delar liknande erfarenheter. Jag kan få redskap och lära mig att jag har rätt till mina tankar och mina känslor, säger Ulrika Enström.
Innan en barngrupp startar hålls ett informationsmöte för familjen.
– Många tror att det här är terapi, men det är det inte. Vi ritar, målar och har rollspel. Det är väldigt lekfullt, säger Birgitta Nordvall.
Ulrika Enström berättar att föräldrarna som regel är positiva.
– Även den som har ett beroende är mån om sitt barn. Det här är för barnens skull, att stärka dem till ökat självförtroende och självkänsla. Sina barns bästa vill man även om man har en beroendeproblematik, säger hon.
Den svåra biten är egentligen att lyckas fånga upp barnen i behov av stöd. En vanlig väg är via kuratorer på skolorna.
– Men vi når absolut inte ut till alla barn som har ett behov om man tittar på uppgifter att ett av fem barn växer upp i missbruk, säger Louise Nelson.
Ett generellt problem, menar hon, är att vuxna allt för sällan pratar med barn om hemförhållanden.
– Ofta tror jag att vi är rädda för vad som ska komma i svaret på frågan. Men det är ju alltid så att det finns andra vuxna som har kunskap att ta det vidare. Vi måste våga fråga: hur har du det hemma? Det är vårt ansvar som vuxna.