I veckan antog riksdagen ramen för nästa års budget. Kort därefter satte de röda och gröna partierna, tillsammans med Sverigedemokraterna, i gång en process som kan leda till tillbakadragning av tre miljarder i höjd brytpunkt för statlig skatt. Ett lagförslag kan vara klart för votering i slutet av november eller början av december.
Oppositionspartierna ser det som en lånefinansierad skattesänkning för höginkomsttagare och hävdar att ett stopp innebär värnandet av sunda statsfinanser. Men det är en Potemkinkuliss till argument. Inkomsterna för staten beräknas uppgå till 824 miljarder kronor under 2014. Utgifterna till 869 miljarder kronor. De 3 miljarder som de rödgröna tar strid om är i sammanhanget en ytterst liten del.
I stället handlar det om att Socialdemokraterna ser en chans att blidka den interna opinion som är kritiska till partilednigens accepterande av jobbskatteavdragen. De har också öppnat för framtida överenskommelser med SD.
Men genom att plocka och välja i delar av budgeten går oppositionen en väg som kan komma att göra det svårare att styra Sverige för framtida minoritetsregeringar.
I Sverige behandlas budgeten som en helhet. Det är praxis och andan i det finanspolitiska ramverket. Som den politiska kartan ser ut är det troligt att minoritetsregeringar är fortsatt melodi även i framtiden. Vi har sedan enkammarriksdagens införande 1971 haft minoritetsregeringar i 34 år och endast majoritetsregeringar i åtta år.
Det finns således en risk att Socialdemokraternas budgetkonflikt med regeringen blir något de bittert får ångra den dagen de själva bildar regering. De vill nu riva och sprätta i den väv som fungerande minoritetsregeringar i Sverige vävs av: respekten för att budgeten tas som ett samlat paket i en helhet.
Faran är stor att det förtroendekapital som byggts upp hos allmänheten och omvärlden gällande budgetprocessen i Sverige kommer att gå förlorad. Det har varit utmärkt att vi lämnade tidigare årtionden av finanspolitiska excesser bakom oss med hjälp av striktare budgetregler. Det är detta ekonomiska ramverk som har möjliggjort det välstånd Sverige har.
Den svenska allmänheten uppskattar politiskt lugn. De politiker och partier som väljarna uppfattar överger ordningen kan förlora den allmänna opinionen och äventyra sina chanser i nästkommande val.
Regeringen tog en risk genom att lägga fram ett skatteförslag som saknade riksdagsmajoritet. Utskott och kammare i riksdagen får nu en faktisk betydelse när de tidigare kritiserats för att bara vara knapptryckare och transportkompani. Riksdagen är nu en avgörande skådeplats för den här mandatperiodens största politiska konflikt hittills.
I sin iver att ge regeringen en näsknäpp och visa partiets vänsterfalang att rödvinet inte är för utspätt med vatten, har Stefan Löfven kanske just öppnat en Pandoras ask - och godkänt en förändring som kan hemsöka riksdagskammaren år framöver.