Den 27 augusti handlade Svenska Dagbladets toppnyhet om det omstridda Rut-avdraget för läxhjälp. Tidningen kunde berätta om en blomstrande bransch, och Skolverkets generaldirektör Anna Ekström uttryckte oro.
Men det fanns ett problem. I nyhetsartikeln stod: ”I Skolverkets senaste undersökningar har en ny typ av skillnad mellan elevers resultat dykt upp: mellan elever vars föräldrar gjort aktiva val kring läxhjälp och de vars elever inte gjort det”. TT sammanfattade detta som: ”Enligt Skolverket har skillnaden mellan barn som får inhyrd läxhjälp och dem som inte får det börjat märkas på betygen”. TT:s nyhet publicerades snabbt i många nyhetskanaler.
Om man är van att bevaka Skolverkets rapporter lät detta osannolikt. Skolverket tar normalt lång tid på sig för att utreda samband mellan till exempel resultat på nationella prov och slutbetyg. Ändå skulle man nu ha hunnit se betygseffekter av en skattereform som trädde i kraft för knappt nio månader sedan?
En fråga till Skolverkets presstjänst rätade ut frågetecknet. Det finns ingen studie ? inte heller opublicerad ? som visar betygsskillnader mellan elever som fått/inte fått inhyrd läxhjälp. Skolverkets pressansvarige om SvD:s artikel: ”Faktafelet i detta är att det inte handlar om föräldrars val av läxhjälp utan föräldrars val av skola. (...) Både SvD och TT har eller ska rätta dessa uppgifter”.
Några timmar senare ändrade SvD artikeln på nätet. Där står nu att Skolverket sett skillnader ”mellan elever vars föräldrar gjort aktiva val och de vars föräldrar inte gjort det”. Ekot ändrade TT:s tidigare formulering till ”Enligt Skolverket är det däremot för tidigt att säga om det märks en skillnad i betyg mellan barn som får inhyrd läxhjälp och andra barn”.
Men TT rättade inte felet. På till exempel SVT:s sajt ligger fortfarande den ursprungliga, felaktiga nyheten. Och Skolverket ansträngde sig inte för att kommunicera att den ursprungliga uppgiften var felaktig: Man skickade inte ut något pressmeddelande, man använde varken sitt Facebook- eller Twitterkonto för att förklara att det blivit fel.
Därför spreds den felaktiga uppgiften vidare. Den 28 augusti kunde man läsa ledare i både socialdemokratiska Aftonbladet och liberala Gefle Dagblad, och kanske på fler ställen, om att Skolverket nu ser betygsskillnader som beror på läxrut.
Detta är bara ett exempel på när felaktiga uppgifter sprids via ”viskleken”, och blir till etablerade sanningar. Den viktiga frågan är hur vanligt det är.
När tidningsbranschen krisar borde det vara viktigare än någonsin att vårda förtroendet genom att dubbelkolla uppgifter och inte delta i viskleken. Agendasättande journalistik får inte innebära slarv med sanningen.