Då var vi tillbaka på ruta ett igen. De åtta aktivisterna som greps har släppts och återvänt till Kallak. Där fortsätter den olagliga obstruktionen av gruvprojektet på samma sätt som tidigare.
Enligt Nordnytt uppger demonstranterna dessutom att de sprutat surströmminsspad på poliserna.
Jag vet inte om det kan ha inverkat på polisens beslut, men nu bryr sig polisen inte längre om att häva blockeringen eller att ens närvara vid platsen.
”Vi har ingen patrull på plats och vi har inga planer på att vara där om det inte händer något speciellt. De hinder som finns där nu klarar gruvbolaget själva att flytta på”, sade vakthavande polisbefäl Mikael Norén till Kuriren i går.
Det är en märklig inställning.
Jag kan visserligen förstå om polisen inte vill göra konfrontationen med demonstranterna större och våldsammare än vad den hittills har varit. Det vore olyckligt för händelseutvecklingen om demonstranterna kunde skapa något som skulle kunna liknas vid ett martyrskap.
För det har de försökt göra. Man har till exempel själva klippt ihop tre videor som ska visa polisens påstådda ”brutalitet”. De finns till beskådning här: http://www.youtube.com/watch?v=b2NK_PanU_c
Titta och döm själva. Jag tycker dock inte att klippen ger något stöd för påståendet om att polisen skulle ha använt övervåld. Snarare indikerar videoklippen att polisen visat prov på ett oerhört stort tålamod.
Polisen önskar nog gärna att de helt sluppit det tidsödande jobbet att flytta på ditresta demonstranter som sitter och tjurar. De har verkligen viktigare saker att göra.
Men Jokkmokk Iron Mines har tillstånd för en provbrytning i området. Och om demonstranterna nu faktiskt hindrar bolaget från att utöva sina rättigheter då måste polisen se till att upprätthålla lagen.
Aktivister ska inte kunna sätta sig över rättsstatens principer hur som helst. Inte ens om de hotar med att spruta illaluktande surströmmingsspad. Det måste finnas en gräns för polisens tålamod.
Jag blir också ganska irriterad när jag hör en av aktivisternas kommentar till Kuriren den 30/7.
”Poliserna är här för att gruvbolaget kallar på dem, det är sjukt att polisen hjälper en komersiell verksamhet att exploatera naturen på det här sättet.”
Aktivisterna får vara hur övertygade de vill över sin egen godhet och att de kämpar för ädlare syften än jobb och utveckling i Jokkmokk. Men polisen är inte där för att gruvbolaget kallat. Polisen är där för att försvara lagen.
Det handlar inte om att vara för eller emot en gruva i Kallak.
Om aktivisterna hade hållit sig inom lagens utrymmen, om de hade uttryckt sin ståndpunkt utan att för den skull kränka sin motparts rättigheter, då hade polisen aldrig behövt ingripa.