Miljöpartiets kongress i Västerås bekräftade den senaste tidens antaganden och förmodanden att partiet har återgått till sitt ursprung med en blandning vadmal, allsköns miljöflum och vänsterjargong. Vi är tillbaka till 1980-talets Miljöparti med Eva Goes i spetsen. Det blev en bekräftelse på den artikel som Svenska Dagbladet hade häromdagen som visade att Miljöpartiet (MP) i två fall av tre röstar för Socialdemokraterna i riksdagen. Språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin har försökt att styra in partiet på en modernare väg mot framtiden, men det satte kongressen effektivt stopp för.
Visserligen gick både Åsa Romson och Gustav Fridolin i sina tal hårt åt alliansregeringen, och speciellt mot moderaterna. Men det låg en hel del taktik bakom detta eftersom de båda visste att det fanns krav på 35-timmarsvecka, att vinster i välfärden inte ska tillåtas, att arbetsgivaravgifterna för ungdomar ska höjas och att medborgarlön är på tapeten igen. Genom att så hårt som möjligt angripa speciellt Moderaterna hoppades Åsa Romson och Gustav Fridolin att deras ställningstaganden i de här frågorna skulle vinna gehör.
Men ack så de bedrog sig. Det blev storstryk i alla delar.
Normalarbetstiden ska sänkas till 35 timmar, i ett läge när länder i Europa på nytt höjer veckoarbetstiderna efter att under några år ha sänkt dem. Samtidigt argumenterar MP för en vision - hette medborgarlön tidigare - att alla som vill ska få pengar att försörja sig med. Och dessutom vill man på nytt införa friår, att du under ett år ska kunna ta ledigt från jobbet och vara försörjd av det allmänna. MP kallar detta för en "ny arbetslinje". Vi skulle kalla en sådan politik för "ledighetslinje". Expressen skriver i sin ledare om "en arbetslinje i hängmattan". Det är rent ut sagt flumpolitik av sämsta märke. Har inte MP förstått vad den ekonomiska politiken i Europa beror på? Det är ju inte därför att folk arbetat för mycket eller pensionerat sig för sent som den uppstått, utan precis tvärtom. En sådan arbetsmarknads- och ekonomisk politik som MP förordar leder oss obevekligen in i ett krisläge liknande det vi ser i södra Europa.
Språkrörens nederlag fullbordades när kongressen gick emot sänkt arbetsgivaravgift för unga och röstade för ett nej till vinstuttag i välfärden. Bara för en vecka sedan stod Miljöpartiets representant i Friskolekommittén bakom förslaget från en blocköverskridande kommitté att inte förbjuda vinsterna. Vad är det som gäller nu? Hoppar Miljöpartiet av överenskommelsen nu?
Vi får inget vettigt svar från något av de två språkrören. Åsa Romson slingrade sig som en orm och pladdrade på oavbrutet när hon intervjuades i SVT:s Agenda på söndagskvällen. På det sättet undvek hon att svara på frågan eftersom intervjutiden inte räckte till för att få ut ett vettigt svar från henne. Gustav Fridolin använde samma taktik i Morgonekot i SR P1.
Men det är en taktik som visar på två desperata språkrör. De går i otakt med sitt eget parti i några av de viktigaste frågorna partiet har att arbeta med.
Och vad innebär detta för samarbetet med Socialdemokraterna? Kan Stefan Löfven ens tänka tanken att regera tillsammans med ett parti där flum och ledighet betyder mest, och att MP kallar det en "ny arbetslinje"? Var finns arbetet i den linjen?