Naturvårdsverket har flyttat den så kallade Junselevargen söderut fyra gånger. Tre gånger har vargtiken snabbt återvänt norrut till renskötselområden där hon har orsakat nya problem.
För en vecka sedan gick flytten gick till skogarna mellan Rimbo och Edsbro i Norrtälje kommun. Redan en dag efter att vargen anlänt påbörjades vandringen norrut. Kort därefter hade vargtiken synts i Tierp i norra Uppland. I söndags rapporterades att vargen setts så långt upp som i Kramfors kommun i Ångermanland. Då återstod bara omkring tio mil innan vargen var tillbaka i Junsele ...
Flyttarna har hittills kostat skattebetalarna 4,5 miljoner kronor. Att vargtiken återigen flyttats är dock inte Naturvårdsverkets fel. Naturvårdsverket beviljade skyddsjakt efter att vargtiken hade rivit drygt 20 renar. Beslutet överklagades dock framgångsrikt av organisationer som vill skydda vargen.
Förvaltningsrätten stoppade beslutet om skyddsjakt då hennes finsk-ryska ursprung ansågs värdefullt för den inavlade svenska vargstammen. Det innebar att Naturvårdsverket var tvunget att flytta tiken ytterligare en gång - trots att tjänstemännen där var säkra på att hon än en gång skulle vandra norrut.
Exemplet med Junselevargen visar hur svårt det är att jämka mellan vargmotståndare och organisationer som vill värna vargen. Men det borde faktiskt inte vara helt omöjligt. Det visade inte minst vargkommitténs betänkande som lämnades till miljöminister Lena Ek strax efter årsskiftet.
Kommittén (som består av företrädare från Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Jägareförbudet, Jägarnas Riksförbund, Svenska Rovdjursföreningen, LRF, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Föreningen Sveriges Fäbodbrukare) föreslog i enighet en ordning där man har licensjakt på varg samtidigt som vargstammen förnyas och hålls livskraftig genom inplantering av friska individer.
Att tillåta jakt på varg ligger självklart i jägarnas och vargmotståndarnas intressen. Men vargjakt kan också i förlängningen ligga i vargvännernas och artens intressen. Det har visat sig att vilda djur som jägare under kontrollerade former får lov att jaga också skyddas. Utan vilt finns det ju inget att jaga.
Svenska Jägareförbundet bildades 1836, just med syftet att öka den svenska älgstammen. Då fanns det bara omkring 300 älgar i Sverige. I dag finns det någonstans mellan 200.000 och 300.000.
Det är också långt ifrån säkert att jägarna knäpper varenda varg de tillåts jaga. Jägarna i Mora norra jaktvårdskrets tilldelades till exempel att skjuta två vargar i Våmådalens revir i Dalarna. Men jägarna vägrade delta i vargjakten.
"Det är speciellt just här. Det är det enda vargparet i hela Sverige som inte attackerar hundar och inte attackerar våra fäbodar. Det är helt fel för jägare att skjuta vargar som sköter sig. Det är precis de vargarna vi ska vårda för framtiden, "sa Johan Frost, rovdjursansvarig i Mora norra jaktvårdskrets, till TT den 2 februari.
Lokalbefolkningens känsla av maktlöshet inför vargproblematiken minskar om man tillåter jakt på varg. Men genom att ge vargen ett värde kan man också öka incitamenten att skydda och bevara arten.