NYAMKO SABUNI gjorde inte mycket på jobbet, men hon var ändå lite bra för att hon var mörkhyad och kvinna. Så kan man sammanfatta de politiska kommentarerna då Sabuni lämnade uppdraget som minister. Aftonbladets Lena Mellin sa till exempel "Jag tror faktiskt inte att hon har betytt så mycket". Sedan tillade Mellin: "Det man kan säga om henne är ju att hon är den första färgade ministern".
Utlåtandet sammanfattar den politiska vänsterns kritik av Sabuni. Redan från första stund sköt man in sig på att Sabuni var mörkhyad. Många minns påhoppen från Mona Sahlins favoritprofessor Masoud Kamali. Sabuni beskylldes för att fjäska för de vita och att vara ett alibi för det rasistiska förtrycket.
I den efterföljande debatten vädrades begrepp som "husneger" och "skyltneger". Det var ungefär samma språkbruk som riktades mot Sabuni från de främlingsfientliga. Även där anklagades hon för att vara inkvoterad för sin afrikanska bakgrund.
Men Sabuni kan inte påstås ha gjort stor sak av sin bakgrund. Trots att hon kom hit som 12-årig flykting har hon aldrig spelat ut det kortet. Hon har velat vara sig själv. Många störde sig på att Sabuni inte ville kalla sig feminist. Den enda etikett hon egentligen accepterat har varit liberal.
Det har naturligtvis retat gallfeber på dem som vill att politik ska handla om ismer, strukturer och gruppidentitet.
När det gäller beskyllningen om att Sabuni inte har gjort något förstår man var den kommer ifrån. Det finns en kultur i Sverige att mäta en ministers arbetsinsats i antal propositioner och frekvensen av utspel. Efter den måttstocken har Sabuni inte varit särskilt framträdande. Men som liberal har Sabuni inte trott på lagstiftning som allena saliggörande.
I stället har Sabuni varit ett medverkande statsråd. Hon har rest runt i landet, mött människor, talat och debatterat, också där tv-kamerorna inte är på. Hennes förhållande till politik har inte varit rubrikvänligt, men förtroendeskapande. Alla vet vem hon är och vad hon står för.
Sabuni har också vågat ta i frågor som är politiskt känsliga. Få politiker på riksnivå gillar att tala om hedersvåld eller kvinnlig omskärelse. Det ger inga poänger att påminna folk om vad de helst inte vill se. Men samtidigt är det viktigt, och Sabuni har på sitt orädda sätt dragit en lans för de grupper som är allra mest marginaliserade i samhället.
Sabuni avgick som hon arbetade. Orädd, okuvlig och med högburet huvud. Hon har gjort ett gott arbete och hon har varit en god förebild. Inte för att hon är mörkhyad eller för att hon är kvinna - utan därför att hon alltid varit sig själv. Sådana politiker behöver vi fler av.