Segregationen ökar i Sverige, konstaterar Statistiska centralbyrån, SCB.
På 20 år har bostadssegregationen i Sverige fördubblats. Det är siffror som gäller för hela landet, inte bara i de större städerna - även om situationen är tydligast i Stockholm, Göteborg och Malmö, dit de flesta invandrarna söker sig.
Det är just den kraftigt ökade invandringen de senaste 20 åren som bidragit till den ökade bostadssegregationen, vilket i sin tur leder till kraftig sänkning av sysselsättning och inkomster i de här områdena eftersom många går arbetslösa.
Men de orter och områden i Sverige som 1992 hade liten eller ingen invandring har 20 år senare inte förändrats nämnvärt. Segregationen är liten eller obefintlig och inkomsterna och sysselsättningsgraden högre.
Det är inga uppseendeväckande siffror eftersom de flesta upplever att situationen är på det här sättet, men det bekräftar att vi på intet sätt lyckats bemästra segregationstendenserna. Tvärtom har vi blivit betydligt sämre på att integrera våra nya svenskar.
Sverige tar emot många flyktingar. Sett till befolkningsmängd är vi det land i Europa som tar emot flest flyktingar. Sett till reella siffror ligger vi på tredje plats i Europa endast slagna av Tyskland och Frankrike. Det innebär naturligtvis stora påfrestningar. Hur kan vi klara anstormningen? Var finns bostäderna att placera flyktingarna i? Hur ska vi få rimliga processtider för beslut om permanent uppehållstillstånd?
Den stora flyktingsströmmen innebär att Migrationsverket måste dammsuga landet på bostäder och det innebär att allt som står till buds måste utnyttjas, vilket i vissa fall leder till protester från flyktingarna eftersom de hamnar i mindre orter där de känner sig isolerade och bortglömda. Den långa utredningstiden tär på resurser och människor. Utvisningsärenden blir i vissa fall besvärliga och utdragna. Andra, som fått utvisningsbesked, gömmer sig och blir papperslösa.
Allt detta späder på segregationen. Vi får mindre orter där hela bostadsområden blir segregerade enklaver. Och många invandrare söker sig till vänner, fränder och landsmän i de större städerna, där segregationen är fast grundmurad sedan många år tillbaka. Rosengård i Malmö, Rinkeby i Stockholm och Ronna i Södertälje är invandrartäta stadsdelar.
Problemet med dessa stadsdelar är att invånarna inte kommer in i det svenska samhället på rätt sätt. De lär sig inte svenska språket och hamnar i utanförskap. Rörligheten minimeras eftersom tryggheten upplevs i närheten av de sina, av släktingar och vänner från de egna länderna. Hur bryter vi den här utvecklingen? I dag får invandrare som väntar på besked om uppehållstillstånd rätt att bosätta sig var som helst. De dras därför till de områden där det sedan tidigare finns andra invandrare. Södertälje och Malmö kommuner har sagt ifrån att den här situationen är ohållbar. Kan vi fortsätta på den vägen? Nej, det behövs förnyelse och förändring. Förändringen kan komma genom stimulanser och behöver inte innebär tvång.
Statistik visar också att de invandrare som väljer att bosätta sig på mindre orter integreras snabbare i det svenska samhället och får en tryggare och säkrare framtid. Detta borde vara ett säljande argument i sammanhanget.