VEM I HELA världen kan man lita på? Så sjöng en gång proggarna i Hoola Bandoola band. Refrängen dyker osökt upp då man läser Säkerhetspolisens färska rapport om den organiserade brottslighetens relationer med svenska myndigheter.
Det är en väldigt tråkig läsning. Ty mellan raderna skymtar ett nytt Sverige fram. Ett där medborgaren i allt lägre grad kan lita på att myndigheterna inte påverkas av den kriminella världen.
Rapporten bygger på insikten att det i Sverige numer finns en välorganiserad och resursstark brottslighet med vilja och medel att påverka offentligt beslutsfattande. Sådan påverkan sker genom hot och maktdemonstration, men också genom personliga kontakter och utbyte av tjänster.
Säkerhetspolisen har försökt att kartlägga hur vanlig sådan påverkan är. Under en period av två år upptäckte de 314 misstänkta fall. Det handlar om våld, hot och trakasserier. Men också om korruption, vilket i sammanhanget betyder att myndigheter infiltrerats av brottslingar eller vänner till dessa.
Mörkertalet är gissningsvis vara stort. Hot och påverkan yttrar sig ofta på ett subtilt sätt, ofta räcker ett gängs rykte. Tjänstemän som har låtit sig påverkas lär dessutom ogärna skryta om det. Man kan undra hur stor andel av fallen som kommer till Säkerhetspolisens kännedom.
Säpo är en liten myndighet med begränsade resurser. Kanske saknar man också vanan att utreda korruption i andra myndigheter. Det säger något att Säkerhetspolisen lyckats belägga flest fall inom Polisen. Samtidigt som rapporten är mer svävande när det gäller situationen inom till exempel Kriminalvården och Migrationsverket. Vidare kan man fråga sig hur situationen ser ut inom till exempel socialtjänst och sjukvård. Hur ofta har man inte hört om banditledare som får sjukpenning?
All otillåten påverkan kommer knappast till Säpo:s kännedom. Men vi vet att organiserad brottslighet finns över hela landet, och att myndighetsbeslut som berör dess verksamhet sannolikt ofta får beslutsfattare att tänka två gånger.
Våra institutioner utvecklades i ett samhälle med stark sammanhållning, långtgående social kontroll och en låg förekomst av brott. Det samhället finns inte längre. Frågan är om myndigheternas regelverk och arbetssätt är anpassat till den nya situationen.
Det finns mycket som behövs göras. Kampen mot organiserad brottslighet kräver en vassare statsmakt. Men uppsnäppningen behöver också riktas mot myndigheterna själva. Vilken vikt lägger man till exempel vid en polisaspirants sociala bakgrund och möjliga kopplingar till kriminella miljöer? Det finns de inom polisen som slagit larm om att kollegor allt oftare festar, tränar och umgås med kriminella. En sådan utveckling vill vi inte. Medborgarna ska kunna lita på staten och dess representanter i samhället.