Ett partis historia säger mycket om dess värderingar. Under förra årtiondet kunde Sverigedemokraternas medlemmar dyka upp i nazistuniform på partiets möten.
Uniformerna är sedan länge bytta mot ängsligt tajta och moderiktiga kostymer. De sitter i riksdagen där de företräds av en välkammad partiledare som argumenterar lugnt och sakligt.
Sverigedemokraternas företrädare är inte längre nazister. Men Sverigedemokraterna är fortfarande unga, oerfarna och väldigt arga.
I går fick vi genom Expressens försorg se och höra hur det kan gå till när de två SD-topparna Erik Almqvist och Kent Ekeroth är ute och festar.
Ett kort filmklipp visade hur SD:s ekonomisk-politiske talesperson Erik Almqvist kallade komikern Soran Ismael för "babbe" och "fitta", en ung kvinna som försökte avstyra ett bråk blev hånad som "hora" och en berusad man kallades för "blatte-lover".
Erik Almqvist avgick i går på direkten. Men vad händer med partiets rättspolitiske talesman, Kent Ekeroth som filmade händelsen och tydligt hördes fnissa i bakgrunden?
Är det sådana politiker vi ska luta oss mot i kristider? Bör de styra ett av världens tryggaste och mest välorganiserade samhällen, och utveckla en av Europas bäst presterande ekonomier? Framstår de som mogna, bildade och kapabla att fatta beslut som rör nio miljoner människor?
Nej, knappast. Det är helt omöjligt att tänka sig att ledande företrädare från de andra riksdagspartierna skulle sänka sig till samma låga nivå.
Det finns stora integrationsproblem i Sverige, och Sverigedemokraternas uppgång i opinionen kan delvis förklaras med att de andra partierna misslyckats med att åtgärda dessa.
Men medan andra diskuterar hur flyktingmottagande, svenskundervisning och regler på arbetsmarknaden kan förbättras så att fler invandrare kan lämna utanförskap för arbete upprepar Sverigedemokraterna gång på gång samma andefattiga buskap: "stäng gränserna".
Sverigedemokraterna har ingen politik alls för att förbättra integrationen. Partiet vill ju inte ens ha arbetskraftsinvandring, som fyller viktiga luckor på arbetsmarknaden och tveklöst innebär ett positivt tillskott till den svenska ekonomin.
Jag tycker det hela är mycket avslöjande. Inte ens när invandrare innebär ett plus i statskassan är de välkomna om de unga arga männen få bestämma.
I grund och botten har det heller aldrig handlat om ekonomi för Sverigedemokraterna. Det handlar om "vi" mot "dom". Eller, för att låna Erik Almqvists barnsliga språkbruk, "svenskar" mot "blattar".
Svenskarna är inga dumskallar som enkelt låter sig domderas av unga hånskrattande män med huliganfasoner. Det vet Sverigedemokraterna.
Bara för en månad sedan skickade partiledaren Jimmie Åkessons ut ett brev till medlemmarna där han förklarade att det råder nolltolerans mot rasism i partiet. Skandalen kring SD-topparnas utekväll är därför det värsta som kunde hända partiet.
Det är en sak att ta sig in i riksdagen på ett populistiskt budskap. Att hålla sig kvar ställer helt andra krav på uthållighet, förnyelse och organisationsförmåga.
Gör bara de andra partierna sitt jobb kommer Sverigedemokraterna att åka ur riksdagen.