Frågan om valfrihet inom vård, skola och omsorg engagerar. Förra måndagen förenades vårdtagare, personal, anhöriga och företagare i en manifestation för den hotade valfriheten inom hemtjänsten i Boden. Det var den näst största demonstrationen i Bodens historia.
I går hölls mindre demonstrationer i Stockholm, Luleå, Gällivare och andra ställen med det motsatta syftet; att förbjuda valfrihet och onda utsugarföretag inom skola, vård och omsorg.
"Välfärdens månglare måste drivas ut ur det offentliga rummet", var hälsningen som framfördes av extremister inom Kommunistiska partiet, Rättvisepartiet Socialisterna, och Socialistiska partiet, men också från Tomas Nilsson, ordförande Metall Malmfälten och ersättare för Socialdemokraterna i riksdagen.
"Alla de här privata intressena har en skyldighet att generera vinster som åstadkoms genom effektiviseringar och inbesparingar och effekterna har vi sett skräckexempel på, till exempel vårdbolaget Carema, och bristfällig vård ska ingen behöva vara orolig för", sa Tomas Nilsson till Kuriren.
Det är ett vulgärt budskap, som inte har någon förankring i verkligheten. Riskkapitalet som investeras i vård, skola och omsorg, och återinvesteringarna, är många gånger större än vinstuttagen som företagen gör. Det vet Tomas Nilsson.
Förra veckan presenterades statistik som visade att vårdföretagen i Sverige har återinvesterat nästan dubbelt så mycket som man plockat ut. Tidigare i sommar rapporterade Ekot att de tio största friskolorna i landet delade ut 6 miljoner per år till ägarna mellan 2006 och 2010. Men ägarna satsade samtidigt 280 miljoner per år av egna tillgångar i verksamheten.
Vården, skolan och omsorgen får mindre resurser om man förbjuder privata alternativ.
Det är inte dyrare med privata alternativ inom välfärden. Det finns inget som tyder på att det är sämre. Det är alltså själva vinsten som provocerar kommunister och socialdemokratiska riksdagsmän. Men är det något man borde kunna tjäna pengar på så är det väl att göra människor friska, att ungdomar får bästa möjliga utbildning eller att äldre får en bra omsorg?
Vill man inte ha vinst inom välfärd varför ska man då tillåta vinst när det gäller att sälja till exempel mat? Mat hör ju också till livets nödvändigheter. Varför har vi då inte kommunala matföretag som går runt med en bytta mat och fördelar efter behov? Varför höjer inte Tomas Nilsson och Metall rösten och kräver att matens månglare kastas ut ur det offentliga rummet? Kommunisterna skulle han i alla fall ha på sin sida.
Lagen om valfrihet, LOV, handlar om att erbjuda olika alternativ. Förekomsten av alternativ tvingar fram konkurrens och det driver upp kvaliteten på de flesta områden. Det har vi sett otaliga exempel på genom historien.
Det behövs mångfald mellan olika utförare, både offentliga, privata och ideella. Tillsynen måste bli bättre. Men vi behöver LOV och många alternativ så att vi kan ställa höga krav när det gäller äldreomsorg, skola, barnomsorg och vård.
Det finns bra och dåliga offentliga verksamheter liksom det finns bra och dåliga privata verksamheter. Poängen är just att det ska vara fritt att välja.