Finns det några snälla barn?
Dåså: 55 miljarder till järnvägar! 100 miljoner till utsatta förorter! 3,5 miljarder för att stärka gruvnäringen!
Så där, varsågoda. Kan vi få ett tack nu?
Regeringen har slagit in höstbudgeten i glansigt papper och sedan ett par veckor åker alliansledarna land och rike runt med klappar till skänks.
Valda delar av den kommande höstbudgeten portioneras ut, bit för bit, för journalisterna. Man ställer till med presskonferens i en tilltalande miljö. Erbjuder möjligheter till foto och intervjuer. Sedan drar man vidare till nästa presentation.
Det finns i dagsläget ingen möjlighet att följa upp om pengarna ens existerar, och det är så klart problematiskt ur demokratisk synpunkt. Men det blir många tidningsartiklar. Och det blir förstås bra rubriker.
NSD:s ledarskribent Olov Abrahamsson kallar det "skedmatning" av journalister. Det är en bra liknelse, även om just han ständigt verkar få bittermandeln med gröten.
Fenomenet med populistiska budgetpresentationer är långtifrån nytt. När Göran Persson och Socialdemokraterna styrde landet döptes vanliga budgetprioriteringar om till "Persson-pengar". Hurra, nu kommer Persson-pengarna!
Men alliansens partiledare är inte några gulliga gubbar och gummor som delar ut julklappar till folket. Och Göran Persson var det definitivt inte.
När regeringar - röda som blå - kommer med goda gåvor påminner det inte så lite om när föräldrar får julklappar från sina små barn. Man får betala för dem själv.
Staten har inga egna pengar. Det är vi alla som betalar via skattsedeln.
I går hade i alla fall klapputdelningen nått Kiruna. I fotovänliga miljöer hos LKAB berättade regeringen att man lägger 200 miljoner ur höstbudgeten på gruvforskning och inte mindre än 3,5 miljarder kronor på vägar och järnvägar som ska underlättar transporter till och från gruvorna.
Vägen mellan Kaunisvaara och Svappavaara ska rustas upp. Malmbanan ska förstärkas och utrustas med fler mötesplatser och dubbelspår på vissa ställen.
Satsningarna är omfattande och de togs i går emot med stor glädje i Norrbotten, inte minst av LKAB:s vd Lars-Eric Aaro.
"Detta är första gången man från svenska regeringens sida nämner dubbelspår, det är mycket glädjande. 800 miljoner är mycket pengar, och även om det inte räcker till dubbelspår hela vägen så är det en bra början. Nu hoppas jag på en inbjudan från norska regeringen där de tillkännager att de satsar motsvarande på sin sida av gränsen, alltså Ofotbanan som Malmbanans norska del kallas."
Det är verkligen upplyftande att regeringen ser stor potentialen i den svenska gruvnäringen, och det är inget fel på prioriteringarna i sig. Men det är ändå lätt att haka upp sig på sättet det presenterades.
För visst får man nästan intrycket att "givaren" är mer mån om att själv bli populär än att "mottagaren" ska ha nytta för presenten? Hur kul är det egentligen att få sådana gåvor?
Och hur många tror fortfarande på tomten?