En ny talesperson i riksdagen för det största partiet röner stort intresse. Blickarna var i går riktade mot Socialdemokraternas Mikael Damberg, i vad som blev en partiledar- och Dambergdebatt.
Svenska partiledardebatter tenderar att vara närsynta. Denna gång var dock både den europeiska krisen och den förfärliga situationen i Syrien på dagordningen. Men främst handlade diskussionen förstås om Sverige. Statsminister Fredrik Reinfeldt gjorde bra ifrån sig med att förklara hur jobb är motorn för att finansiera skolan. Därför finns det heller ingen motsättning mellan sänkningen av krogmomsen och satsningar på skolan, vilket Damberg försökte hävda. Att dessutom, som Damberg gjorde, veva på om att krogmomsen vore en sådan fasansfullt dum idé, är bara ihåligt. Så sent som i valet 2010 var ett av Socialdemokraternas löften en sänkning av momsen.
Damberg menade att regeringen försummar det svenska näringslivet genom att kalla företagen ett särintresse, ett uttalande som regeringen förmodligen kommer få äta upp i all evighet. Det spelar ingen roll att C-ledaren Annie Lööf försökte ta död på myten. Bilden har satt sig. Det är intressant att just S plockar upp - och kanske även behåller - näringslivshandsken, bland annat genom att i sitt inledningsanförande hänvisa till en rapport från Svenskt Näringsliv.
Nya Socialdemokraterna blir Nya Moderaterna som ... Nå. Med förslag på skattehöjningar, inskränkningar av företagandets villkor inom välfärden och förstatligande av järnvägen har partiet mycket att bevisa innan det på allvar är den fria företagsamhetens företrädare.
Folkpartiets Jan Björklund fick tala om jämställdhet, vilket han gjorde med den äran. För mer konkurrens inom den kvinnodominerade delen av arbetsmarknaden är en av de viktigaste jämställdhetsreformerna, och av mycket större betydelse än att räkna exakt hur många kvinnor som sitter i börsstyrelser. Vänsterns politik skulle föra jämställdhetsarbetet tillbaka flera decennier.
Överhuvudtaget hade Jan Björklund en bra dag: Skola, integration, jämställdhet. Allt flammar till hos FP-ledaren som bland annat beskriver hur SD utnyttjar integrationsproblem till att underblåsa invandrarfientlighet.
Integration och invandring, ja. Jimmie Åkesson ville förstås tala om invandrare, men verkade inte ha bestämt sig för om de kommer till Sverige för att ta jobben eller bidragen. Överraskningen för många som stött på SD-anhängare på nätet var dock att Åkesson sa att SD varken ville stänga dörren för nya invandrare eller sparka ut någon som är här.
Partiledardebatten gav exempel på de stora och viktiga skiljelinjerna inom svensk politik. Både Göran Hägglund och Annie Lööf talade om hur människor som gjort Sverige starkt - inte system eller politik, och hur byråkratin ska underordna sig. Jonas Sjöstedt vet å sin sida alltid bäst och vill minska andra människors möjligheter och makt, och i stället stärka systemens och politikers inflytande över våra liv.
Vem är bäst lämpad att ta viktiga beslut - vi själva eller Jonas Sjöstedt?