En dryg timmes flygfärd från Luleå ligger Stockholm. Där kan du få en lätt knuff eller en arg blick om du står på fel sida i rulltrappan. Flyger du ytterligare en dryg timme sydöst och står på fel sida, åsiktsmässigt gentemot diktaturen, kommer dina tänder få något som är allt annat än en lätt knuff av en batong. Förmodligen en arg blick också som du inte ser eftersom tårarna vid den tidpunkten märkbart skymmer sikten.
År 2014 spelas hockey-VM i Vitryssland. Landet där avvikande åsikter behandlas som ovan beskrivet. Europas sista diktatur.
Svenska hockeyförbundet borde vägra ställa upp i tävlingen. Misslyckas hockeyförbundet med ett moraliskt riktigt beslut bör spelare avböja. Niklas Olausson, Johan Harju och Linus Omark är spelare med anknytning till Norrbotten som kan vara aktuella för detta års hockey-VM. Blir de uttagna 2014 bör de personligen avböja spel annars har de förtjänat en plats på listan över diktaturens kreatur.
Barn får, förhoppningsvis, lära sig att det är inte bara den som slår, terroriserar eller fryser ut som är en mobbare. De som står på sidan och skrattar eller bara ser på har också valt ett agerande.
Det finns ingen anledning till att dessa principer inte skulle gälla vuxna människor.
Har då inte Sverige tidigare visat moralisk undfallenhet mot diktaturer och varför då inte göra det igen? Absolut har Sverige gjort det. Tysk-magasinen ute i Karlshäll norr om Luleå, magasin med många mörka minnen. Söndervittrande monument som påminner om undfallenhet mot nazi-Tyskland där deras arméers materiell lagrades.
Om möjligt kan tysk-magasinen ursäktas med att Sverige under andra världskriget bildligt talat hade en pistol var riktad mot tinningen.
Vad är din och min moraliska gräns för vad vi skulle göra i fall ovan? Skulle det vara att stå och slentrianheila på gatan, hänga upp ett hakkors på väggen? Skulle det, för att rädda sig själv, vara att peka ut gömda judar som illustreras allt för väl i Quentin Tarantino film Ingloriuos Basterds.
Joseph Schultz gjorde den 20 juli 1941 ett val och några minuter senare var han död . Uppe i de jugoslaviska bergen hade nazisterna blivit anfallna av partisaner. Deras föga kreativa problemlösning gick ut på att samla ihop bybor och skjuta dem som hämnd. Joseph Schultz la ner sitt gevär och ställde sig bland de uppradade.
Han såg förmodligen ingen anledning att skjuta ner några som aldrig hade gjort honom något. Joseph Schultz gjorde det moraliska val som vi själva hoppas landa i men känner en gnagande osäkerhet på om det skulle vara det vi tog.
Vitryssland kan inte jämföras med Nazi-Tyskland men sensmoralen är densamma. Det handlar fortfarande om rätt och fel, gott och ont. Protestera eller inte. Det är inte liv och död, för oss. Därför är det lämpligt att agera och det finns ingen ursäkt för att inte göra det.
Att med likgiltighet inte agera är kanske den brutalaste form av agerande.
Valet att spela är spelarnas eget. Det enda de svarar för är sig själva och sitt samvete. Ett samvete som antingen kommer vara rent som nyfallen julaftonssnö eller den avgasblandade sörja som ligger kvar i dikena framemot maj månad.