Förvandlingen till de nya Moderaterna var allt annat än kosmetisk. Partiet förändrades verkligen i grunden. Det är en av de bärande slutsatserna i boken Ett partis fall och uppgång (Natur & Kultur) skriven av TV 4:s reporter Anders Pihlblad.
Boken skildrar tidsepoken 2002-2006 och bildandet av de nya Moderaterna.
Förvandlingen inleddes efter det usla valresutatet 2002. Bunkergänget byttes ut. Gammal valpropaganda som ropade efter "systemskifte" skrotades. Moderaterna anpassade sig helt enkelt till en världsbild som människor lättare kunde känna igen sig i.
"Det fanns en för hård systemkritik i de gamla Moderaterna. Det sades att den svenska modellen hade kapsejsat, att den inte fungerade. Dels tyckte jag att det saknade verklighetsförankring för Sverige är ett väl fungerande samhälle. Dels är det ett orimligt sätt att försöka förankra förändringar hos medborgare", säger Anders Borg i boken.
Förändringen har gett resultat. 2006 kunde Socialdemokraternas långa maktinnehav brytas. Sverige fick en moderatledd borgerlig regering som sedan dess blivit återvald.
Hade jag varit Socialdemokrat hade jag önskat att mitt parti gjorde exakt samma sak. I stället för att bita sig fast i en gammal världsbild borde S börja se verkligheten för vad den är.
Det är få som tycker att lever i något dystert Fattigsverige. Landet är ingen ojämlik misär. Allt är inte det svartaste svart.
Allt är å andra sidan heller inte perfekt. Men Sverige fungerar, i många fall mycket bra, och det måste Socialdemokraterna ta till sig.
Särkilt gäller detta partidistriktet i Norrbotten. Den gångna helgen höll Socialdemokraterna i länet sin årskongress. Av motionsfloden att döma kan man undra om året var 2012 eller 1912.
I stället för att ta avstamp mot framtidens utmaningar vill partidistriktet ta sig en återställare. Man drömmer sig tillbaka till en tid då det offentliga slapp utmaning från privata aktörer, då arbetarna gick i demonstrationståg och då Domus hette Domus.
Socialdemokraterna i Norrbotten vill förstatliga apoteken. Man vill förbjuda välfärdsaktörer att plocka ut vinst. En enskild motionär ville till och med konkurrera ut befintliga hemtjänstföretag med kommunala fixartjänster.
Valfrihet är populärt. Mångfalden i välfärden fungerar i huvudsak väl. Och den uppskattas av medborgarna. Det borde man ta till sig.
Partiet är djupt splittrat i frågan om privata utförare i välfärdssektorn. Därför är det fullt förståligt att Stefan Löfven inte riktigt vet vilket ben han ska stå på.
I en intervju med Dagens Samhälle sa Löfven att Socialdemokraterna är för valfrihet och en mångfald av utförare. För några dagar sedan gav han det rakt motsatta budskapet i en intervju med Expressen. Då var beskedet "går du med vinst, så kan du återföra den" och "varenda skattekrona ska gå till det den är avsedd för".
En juholtare förvandlar inte Löfven till en mustaschprydd skrävlare från Oskarshamn. Men den stärker inte heller bilden av honom som en klok och pragmatisk karl med fötterna på jorden.
Om Socialdemokraterna ska kunna göra samma resa som de nya Moderaterna borde man titta på hur verkligheten ser ut och presentera politik och retorik därefter. Vill Stefan Löfven bli statsminister ska han inte lyssna på Socialdemokraterna i Norrbotten.