Jag vet inte vad Juholt har för hållhakar på de andra VU-ledamöterna - men han satt kvar efter tvådagarsmanglingen på partihögkvarteret.
På presskonferensen konstaterade partisekreterare Carin Jämtin att partiet har en lång väg kvar att vandra.
Och ja, det finns nog goda möjligheter till att krisen fördjupas ytterligare.
Enligt den senaste Skop-undersökningen tror 13 procent av befolkningen att
Håkan Juholt är skickligare än Fredrik Reinfeldt på att leda en regering. Och nästan två av tre S-väljare litar mer på den nuvarande statsministern!
Inte mindre än tre partidistrikt gick dessutom offentligt ut med sina avgångskrav under fredagen. Och inget av dem var Stockholm.
Allt ska förstås inte lastas på Juholt. Han tog över ett parti som redan befann sig i djup kris. Det var i själva verket ett av huvudskälen till att han blev partiledare - ingen annan ville.
Men valberedningen visste vad man fick. Juholt var inte bara för yvig och ostrukturerad, han var också trött på allt prat om förnyelse. Om Socialdemokratin redan tidigare förlorat kontakten med tiden så tog man ytterligare ett par steg tillbaka.
Det är långt kvar till nästa val, det ska man komma ihåg. Var fjärde väljare var faktiskt beredd att stödja S vid den senaste stora opinionsmätningen - trots juholtare och intern turbulens. Och bara för ett halvår sedan var man det största partiet i opinionsmätningarna.
I Socialdemokraternas idévärld räcker inte detta - där har partiet alltid ett stöd på 50-60 procent. Den största förnyelsen som måste till inom partiet är den mentala.
Är det något som skrämmer bort presumtiva S-väljare just nu så är det episka berättelser, likt den på Piteå-Tidningens ledarsida (18/1), om socialdemokratin som världens frälsning.
"Det ljusa och hoppfulla kommer till slut att besegra det mörka och bakåtsträvande. Och det är den känslan som jag med all min inre kraft nu försöker uppbåda och bygga vidare på, även om frestelsen att lägga sig ner och domna bort i kylan är stor. För skulle jag lägga mig ner så låter jag ju det mörka och kalla segra, och det får bara inte ske."
Det mörka och kalla?
Jösses.
"Därför måste vi alla nu försöka att hitta kraft i det spirande ljus som vi vet finns där bortom det gråkalla och mörka. Vi har inte råd med fler tappade sugar längs vår väg. Nej, nu måste vi söka kraft hos varandra så vi kan bana väg för ljusets återkomst."
Kom igen! Folk är inte dumma i huvudet.
Ingen köper längre en svartvit verklighetsbeskrivning.
I slutet av förra året handlade en annan ledare i Piteå-Tidningen, skriven i samma oefterhärmliga stil, om eländet i "De dystra siffrornas dal" (8/11). Då var lösningen att räta på ryggen och hämta kraft från Internationalen!
Jag tror att det är precis tvärt om. Vill man framåt kan man inte gå i led.
2014 har alliansregeringen styrt landet under två mandatperioder. Det är lång tid.
Man har visat sig kompetenta och regeringsdugliga och det är mycket möjligt att man får förtroendet även en tredje gång. Men en fjärde gång!?
Alliansen behöver en kraftfull opposition för att utveckla sin egen politik. Och för det behövs en socialdemokrati som befinner sig i takt med tiden.
Håkan Juholt avgick inte i fredags, men det skulle förvåna mycket om han sitter kvar till valet 2014.