I söndags inleddes den årliga säkerhetspolitiska konferensen Folk och försvar i Sälen. Att försvarsfrågan nu känns mer aktuell än på länge beror inte bara på Rysslands upprustning. De största spänningarna hittar vi förmodligen inom landet.
Enligt Officersförbundet måste försvarsanslagen höjas med inte mindre än tolv miljarder kronor till 2022. Antingen det eller omedelbara nedskärningar på sex miljarder. Ord och inga visor, alltså.
Officersförbundet talar naturligtvis i eget intresse, men även högkvarteret bedömer att siffrorna är rimliga.
Det har inte varit lätt att ställa om från ett värnpliktsbaserat invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar. Men om försvarsreformen från 2009 ska bli funktionsduglig så måste Sverige satsa mer. Försvarsmakten ska vara tillgänglig här och nu.
En av anledningarna att man avskaffade värnpliktsförvaret till förmån för ett yrkesförsvar var just för att yrkessoldaterna skulle gå att mobilisera snabbare.
2014 är det tänkt att Sveriges militära försvar på 50.000 man ska kunna gå i strid inom en vecka. I en artikel i Svenska Dagbladet (14/1) svarar Försvarsmakten att lägsta beredskap för motsvarande styrka just nu är två år. Två år! Den mobiliseringstakten avskräcker knappast eventuella angripare.
Regeringen har tyvärr valt att blunda för framtida hot för att få en budget i balans. En satsning på försvaret är dock ingen onödig lyxkonsumtion. Försvaret är en grundförsäkring för frihet och demokrati.
Som upptakt till konferensen slog sig försvarsminister Sten Tolgfors (M) stolt för bröstet i en debattartikel i Expressen (15/1) där han påstod att åldersspridningen ökat och könsfördelningen blivit jämnare efter att värnplikten avskaffades.
Det stämmer säkert. Men det är inte särskilt konstigt, dels eftersom de värnpliktiga bestod av män som precis gått ut gymnasiet, och dels eftersom att den allmänna värnplikten inte gällde kvinnor.
Försvarsmakten måste, till skillnad från försvarsministern, klara mer än att slå in öppna dörrar. Frågan är om man gör det?
Visst ska vi ha kvalitet inom organisationen, men ett försvar som vid behov ska klara uppgiften att freda landet måste också ha tillräcklig kvantitet.
Det återstår visserligen tre år av omställningsprocessen, men det håller inte att lappa och laga hur länge som helst. Omställningen av försvaret måste få kosta.
Håkan Juholt gjorde under gårdagen politisk comeback på Folk och försvar. Han, som kommit tillbaka brunbränd, utvilad och enligt egen utsago som "en bättre människa" efter långresan, menade med sedvanlig blygsamhet att han nu fört in en ny dimension i den säkerhetspolitiska debatten.
I sitt anförande talade han om "sociala klyftor" som ett krypande säkerhetspolitiskt hot.
"Jag har pekat ut en ny kurs", sade han, och hänvisade till att han tidigare varit med om att utvidga den säkerhetspolitiska debatten genom att lyfta in IT-hot och klimathot.
S-ledaren anklagade dessutom felaktigt regeringen för att ha gjort upp med Sverigedemokraterna om försvarets personalförsörjning. Sanningen är att beslutet fattades i riksdagen innan Sverigedemokraterna valts in.
Juholt kanske är en bättre människa nuförtiden. Men nog känner man igen takterna.