2012 är visserligen inte mer än nio dagar gammalt. En bra kandidat till årets bästa svenska tidningsläsning, måste ändå vara Bengt Ohlssons uppgörelse med kulturvänstern i Dagens Nyheter den 4/1.
Med avstamp i diskussionen om Slussen i Stockholm frågar sig författaren och krönikören Bengt Ohlsson om det går "att vara kulturutövare i Sverige och samtidigt ifrågasätta vänstern?"
"Som konstnärligt verksam får du inte vara höger. Så är det bara. Eller, egentligen räcker det med att inte vara vänster. Det möts av förvåning och förvirring; men vänta ... jaha ... så du bryr dig inte om människor? Du tycker att det bara är pengar och profit som räknas?"
Bakgrunden är att Ohlsson - i egenskap av Augustprisvinnare, kulturarbetare och kändis? - fick en skriftlig inbjudan att delta i protesterna mot nya Slussen-bygget.
Avsändare var Kulturslussen, med prominenta namn som Sven Wollter, Carl Johan De Geer, Kristina Lugn, Gösta Ekman med flera i spetsen. Fint värre, alltså.
"Det goda vänsterförslaget, med experimentteater och cykelbanor, ställdes mot det onda högerförslaget, med sjuttonfiliga motorleder och en ’kommersiell galleria’ (till skillnad från alla ideella gallerior som belamrar vår kära huvudstad). Kulturslussen spelade skamlöst ut sitt starkaste kort: tillhörighetskortet. ’Jag vet ingenting om de olika Slussenförslagen, men jag litar mer på Lars Norén än på någon fet moderat’. Orden yttrades av en ung vuxen i min närhet. Och de sammanfattar allting ganska så flagrant."
Visst är det märkligt att det ska vara så kontroversiellt att vara kulturarbetare och rösta på andra partier än Socialdemokraterna och Vänsterpartiet?
Men som nyinflyttad norrbottning är det inte utan att man känner igen sig. Här är moderat är ett skällsord, inte ett politiskt parti.
Medan borgerliga debattörer sällan eller aldrig ifrågasätter motståndarnas vilja att göra gott, kan länets S-märkta ledarsidor och andra vänsterdebattörer använda sig av slängiga påståenden om att borgare har sämre moraliska värderingar än sossar eller att moderat politik går ut på att försämra för vanliga norrbottningar och gynna "stockholmare" eller "rika".
Den senaste diskussionen om Norrbotniabanan är ett bra exempel. Efter att riksdagsmotionen från S och V som väntat röstats ner strax före jul fylldes kommentarsfälten på nätet av hatiska inlägg mot alliansregeringen, och framför allt de bägge moderata riksdagsledamöterna Johan Johansson och Krister Hammarbergh. Detta samtidigt som Norrbottniabanegruppens ordförande Peter Roslund (S) och Handelskammarens vd Andreas Lind menade att läget för Norrbotniabanan nu är bättre än någonsin!
"Jag testade att tänka att Stockholms stad, trots att den styrs av en bedövande borgerlig majoritet, förmodligen inte vill göra livet surt för handikappade, barnvagnar och cyklister. För varför skulle de egentligen vilja det? Det var en hisnande tanke, den kändes nästan förbjuden. Den var ett brott mot en av vänsterrörelsens allra käraste inslag, den surmulna övertygelsen om att något hemskt håller på att hända bakom våra ryggar, att Makten har tystat alla kritiska röster och smusslat in sitt Slussenbygge bakvägen."
Han är inte dum, Bengt Ohlsson. Fler än han borde testa att tänka.