Det behövs självständigare riksdagsledamöter som vågar gå emot det egna partiet när de är övertygade om att det är rätt. Varför ska vi annars ha 349 ledamöter i riksdagen?
Men Leif Pettersson (S) i Boden kan inte ens tänka sig att rösta emot partiet i en fråga som är mycket viktig för honom personligen.
Det beskedet gav han i senaste Valpejl. Tvärt nej utan förbehåll.
Leif Pettersson accepterar tyvärr att vara lydigt röstboskap i alla lägen. Även när han tycker att det är fel. Andra får tänka och tycka åt honom. Han lyder bara order uppifrån ... Och det är han inte ensam om.
Vad har länet för glädje av riksdagsledamöter som uppträder som tennsoldater?
Det var annat när Olle Lindström (M), Bodens tidigare kommunalråd, satt i riksdagen under elva år. Han vågade gå emot partiledningen. Norrbotten var viktigast. Bland annat krävde han sänkt bensinskatt med hela två kronor. Partiets linje var visst en 25-öring lägre skatt. Det blev fight. Jo, Olle fick med sig en del moderater på sin linje ... Men inte alla. En del av dem hade väl inte bil.
"Vi måste fullfölja utbyggnaden av Norrbotniabanan trots regeringens motstånd", är förresten huvudbudskapet när Leif Pettersson presenterar sig på hemsidan.
Bygg på, Pettersson! Jag visste inte att utbyggnaden pågår, men Socialdemokraterna har väl hyrt in ett gäng rallare som gör jobbet bakom ryggen på regeringen.
I dag märks inte mycket av Norrbotten i riksdagen. Mest är det lite pliktskyldiga motioner som ledamöter skriver under åt varandra kors och tvärs. Jo, jag minns många tunga socialdemokratiska riksdagsledamöter som var allt annat än knapptryckare. Starka profiler. En del blev ministrar. I dag har partiet mest myggviktare i Norrbotten där det är kemiskt rent på ministerämnen.
När Haparandas tidigare kommunalråd Sven-Erik Bucht (S) blir varmare i kläderna kan det förstås bli lite bättring.
Purfärska Johan Johansson (M) från Boden fick plötsligt ersätta Åsa Wikström i våras och kan också bryta mönstret.
Men det är inte bra för Norrbotten att ha riksdagsbänkar i vilka lika gärna inhyrda knapptryckare kan sitta. Länet blir en ointressant vit fläck på den politiska kartan.
Att väljarna vill ha självständiga profiler framgick också när bortmobbade Sven-Erik Bucht inför valet i fjol ändå klarade av att driva en personkampanj som gav riksdagsplats. Hans 17.674 personkryss var tre gånger så många som Håkan Juholts och dubbelt upp mot de övriga fem invalda S-märkta norrbottningarnas - tillsammans! Det visar hur väljarna längtar efter förändringar. Och deras syn på trötta knapptryckare.
Efter mandatperiodens första år finns det inte heller skäl för korrigeringar från väljarnas sida.
Blir det mer drag under galoscherna framöver?
Slutligen ...
... noterar jag att p-avgiften i Luleå höjs med 50 procent. En ren smygbeskattning. Nej, skrota p-automaterna och inför p-skivor. Då slipper också politiker lägga visitkort vid vindrutan när de betalat för låg avgift. I hopp om särbehandling. P-skivor ger ökad rotation och gynnar centrumhandeln.
... ser jag att Naturskyddsföreningens linslus Mikael Karlsson, bror till SVT-sportens Bror Duktig Jonas Karlsson, vill sparka landshövding P-O Eriksson. Larv. Mata gråsparvar i stället.