Hittills har Håkan Juholt mest profilerat sig som en glad och obekymrad prick som gillar att skoja med journalister. Under onsdagens partiledardebatt i riksdagen fick vi se en annan sida av honom. Och det var väl inte direkt oväntat. Ska Socialdemokraternas partiledare ha något att hämta i riksdagsdebatterna måste han prata allvar, utmana och vara på bettet.
Problemet är verklighetsbeskrivningen han använde sig av. Genom Håkan Juholts glasögon är nämligen allting nattsvart. Vi lever i en ojämlik misär. Ett dystert Fattigsverige.
Nej, allt är verkligen inte perfekt i alliansens Sverige heller. Men är det bara elände och bedrövelse? Särskilt trovärdig lät inte Håkan Juholts beskrivning. Och jag undrar hur många svenskar som verkligen delar den bilden?
Jobbskatteavdragen har gett en undersköterska en extra månadslön på kontot. Vi har fler poliser än tidigare. Vi satsar mer resurser på skolan. Jobben blir äntligen fler!
Antalet arbetslösa ungdomar har sjunkit med 15.000 på ett år. I Arbetsförmedlingens rapport för maj månad har antalet personer utan jobb eller med aktivitetsstöd minskat till 354.000. Det motsvarar 7,3 procent av arbetskraften jämfört med 8,2 procent för ett år sedan.
Och framförallt: Medan delar av Europa brinner står Sverige med urstarka statsfinanser.
I går var Håkan Juholt på besök i Norrbotten. När jag träffade honom på Kulturens hus i Luleå lovade han inte allt till alla, som Reinfeldt påstod i riksdagsdebatten. Men närapå. Det ska investeras i infrastruktur, vård, omsorg, bostäder, skola och kultur.
En hög med pengar dit, en hög med pengar dit och en hög med pengar ner i diket. Klassisk socialdemokratisk fördelningspolitik med andra ord. Eftersom han inte vill höja skatterna för vanligt folk är det svårt att se hur ekvationen någonsin ska gå ihop. Det får vi helt enkelt vänta oss se till höstbudgeten, var beskedet.
Mer allvarligt är dock vad som inte får plats i Håkans Juholts visioner för Sverige. Under pressträffen i Luleå nämnde han ingenting om hur företagande leder till tillväxt och sysselsättning. Ingenting om en politik för ökat entreprenörskap och fler innovationer. Bara klassisk S-märkt bidragsretorik ompaketerad till "social demokrati". Känns det verkligen särskilt nytt och fräscht?
En av kriskommissionens slutsatser var ju att S inte längre uppfattades som framtidsalternativet bland väljarna. Och Socialdemokraterna tappade flest röster i storstäderna, där F-skattsedlar är en del av vardagen. Har man helt glömt bort det?
Håkan Juholt sa i sin första partiledardebatt att han hade högre ambitioner än att låta det gamla komma tillbaka. Men just nu är det faktiskt Juholt och hans bidragsinriktade fördelningsideologi som representerar det förgångna.
Låt oss slippa få det tillbaka!