I Ystad hafsas det fram Wallanderfilmer på löpande band. På Gotland görs det dubbade sommardeckare. I Trollhättan produceras det storfilm med Hollywood-eliten. Och i Norrbotten klipper man ihop svenska biosuccéer som Jägarna och Så som i himmelen.
Vartenda litet hörn av Sverige vill synas på vita duken. Inget fel med det, om det inte vore för att de regionala filmsatsningarna till stor del finansieras med skattemedel.
Det är högsta mode att tala om kultur som en betydelsefull tillväxtmotor. Och politiker verkar tycka att det är roligare att syssla med film än med vård, skola och omsorg.
NSD:s politiske redaktör Olov Abrahamsson har vid två tillfällen den här veckan skrivit att Filmpool nord "skapar jobb". Men han nämner ingenting om hur många eller till vilken kostnad.
När det offentliga spenderar skattebetalarnas pengar på film skapar det jobb. Vad gör då skattebetalarna med sina pengar om de får behålla dem? Gräver ner dem i trädgården? Tja, vad som helst som inte skapar jobb får man väl anta.
Varje gång någon påstår att en offentlig satsning skapar jobb ignorerar man att pengarna tas ifrån någon annan del av ekonomin. Det är väl inte helt orimligt att anta att bidragen till Filmpool nord samtidigt dödar några jobb någon annanstans?
Ambitionen med satsningarna är förstås att biofilmerna ska fungera som reklampelare för länet. Jag tror man är ute på mycket tunn is om man rättfärdigar varenda publik satsning med att det stärker "varumärket Norrbotten". Ingen kan väl påstå att filmen Jägarna betytt något positivt för svenskarnas bild av norra Sverige, även om det är en bra film.
Jag har ännu inte sett någon utvärdering av Filmpool nords ekonomiska betydelse för Norrbotten. Men erfarenheterna från Västkusten, Skåne och Gotland avskräcker. Satsningarna brukar nämligen räknas hem med oerhört kreativ matematik. Man räknar antalet biobesökare och antalet tidningsartiklar som handlar om filmen. Sedan kollar man vad det hade kostat att köpa sig till motsvarande annonsutrymme. Och vips så har man gjort sig en riktigt bra affär!
Kultur är jätteviktigt och det måste gå att leva på skapande verksamhet. Men filmmakare i Norrbotten och på andra ställen kan inte bara förlita sig på bidrag från regionala filmcentrum. Luleå kommun betalade ifjol 4 miljoner kronor till Filmpool Nord, men vad fick man tillbaka? Var är turisterna, inflyttarna och investeringarna? Haparanda, Arvidsjaur och Gällivare har redan dragit sig ur eftersom det gav för lite.
Just nu pågår en bred diskussion om länets framtid. Ambitionen att öka inflyttningen till Norrbotten är naturligtvis god. Folk fortsätter ju att flytta till Stockholm, oavsett hur många välbetalda jobb det finns inom gruvnäringen.
Frågan är vad man ska göra åt det. Samma vecka som 300 betydelsefulla personer samlades på Kulturens hus i Luleå för att delta i den första av en serie konferenser om befolkningsutveckling nåddes Norrbottningarna av de här nyheterna. Tre byskolor i Kalix läggs ner. Tolv lärartjänster försvinner från skolorna i Boden. Bristerna inom omsorgen i Luleå blir allt fler.
Här kommer ett radikalt råd till alla som vill stoppa utflyttningen: Satsa på kärnverksamheten.
Gå på bio gör man först efter att räkningarna är betalda.