Det är inte rimligt att någon medborgare ska behöva kommentera anklagelser i form av rykten om rykten. Hur skulle debatten se ut? Hur enkelt skulle det inte vara att sätta demokratin i gungning? Hur enkelt vore det inte att förstöra livet för en meningsmotståndare?
Beskyllningarna mot kungen borde inte ha fått sådana återverkningar i den offentliga debatten. Det handlade inte om något brott. Dessutom låg händelserna långt bak i tiden. Ingen ville heller träda fram och göra sig till ansikte för ryktena, eller ens förklara vad de i sak handlade om.
Monarkin har självklart fiender. Radikaler hatar traditionerna som monarkin symboliserar. Kommunisterna hatar demokratin som monarkin är en del av. Gangsters behöver inget annat skäl att hata monarkin, än att den är en del av det civiliserade samhället.
Oavsett vilken ideologisk, eller maktpolitisk grund republikanerna har är det dock tydligt att utvecklingen berövat dem alla sakliga argument. Varför skulle de annars behöva framrycka bakom en ridå av skvaller från den undre världen?
När Vilhelm Moberg tog ställning för republik gjorde han det i strid mot ett existerande överhetssamhälle. Han vägrade konsekvent att ta in skvaller i sin argumentation. Trots att det fanns betydligt mer av den varan runt Gustaf V än runt vår egen kung.
Det går att förstå varför någon som Moberg var republikan. Hans generation européer upplevde första världskriget där den tyske kejsaren var en drivande aktör. Kungen i Sverige hade fortfarande en politisk makt som gjorde parlamentarismen nyckfull och ofullbordad.
Men dessa verkliga argument för republik är borta. Nu återstår antingen högtflygande ideologiska resonemang, eller värsta sortens smutskastning.
Folket tycks till skillnad från republikanerna gilla monarkin. Kanske uppskattar svenskarna kontinuiteten som institutionen ger i en annars snabbt skiftande värld. Kanske tycker de att kungen är en hygglig och för landets bästa hårt arbetande person. Hursomhelst ställer de sig bakom monarkin när de får frågan.
I den senaste opinionsundersökningen från DN/synovate hade monarkin större stöd än de två största riksdagspartierna tillsammans. Om man lägger samman de svarande som ville att kungen skulle vara statschef med de som ville ha Victoria som statschef har den konstitutionella monarkin mer än 80 procent av svenskarna bakom sig.
Att Sverige har en enande symbol med så gediget stöd trots veckor av medialt bombardemang är glädjande. Men när den undre världen tillåts sätta agendan för den demokratiska debatten finns det naturligtvis inga vinnare.