För en vecka sedan startade ett nytt husbygge på Köpmangatan i Luleå. Fyra
våningar med en fasad i svart tegel. 45 nya lägenheter.
Galären heter byggherren, men det var kommunalrådet Yvonne Stålnacke (S) som hoppade in i en grävare och tog det första spadtaget. När hon ändå var i farten passade hon på att riva resterna av en gammal husvägg som stod och skräpade på tomten.
Yvonne Stålnacke kan tydligen sånt. Hon har arbetat som truckförare, senast 2005- 2006 mellan perioderna som landstingsråd och kommunalråd.
Jag letar runt bland S-höjdarna i Norrbotten, och bland alla välavlönade riksdagsledamöter, landstingsråd och kommunalråd hittar jag kontorister, murare, lokförare och undersköterskor. Men väldigt få akademiker.
Nej, Brunnsvik och Bommersvik är inga universitet!
Det är inte av fisförnämt förakt jag påpekar det. Men i Sverige går det bra att aspirera på statsministerposten med tvåårig social linje som högsta utbildningsmerit.
Och Håkan Juholt verkar inte dummare än någon annan politiker. Tvärtom skulle jag nästan vilja påstå.
Kommunalrådssonen Juholt odlar framgångsrikt myten om sin egen folklighet. Han verkar glad och obekymrad, gillar Elvis och Åsa Nisse och tycker att
Domus ska heta "Domus" och inte något modernt och konstigt.
Alliansen bottnar fortfarande inte alls på samma sätt i den svenska folksjälen, trots KD:s flört med "verklighetens folk" och M:s försök att kalla sig för "vår tids arbetarparti". Titta på en bild av Gunnar Hökmark så förstår du vad jag menar.
Socialdemokraterna må både se
ut som - och låta som - arbetare. Problemet är att de fört en allt annat än folklig och arbetarvänlig politik. Höga skatter på arbete och bensin, millimeteruppdelad barnpassning och förslag om butlers i tunnelbanan och könsneutrala toaletter går knappast hem någon annanstans än på Södermalm i Stockholm. Om ens där.
Är man inte folklig så får man i alla fall bete sig som folk, verkar det som om
någon partistrateg tänkt inför nomineringen av Juholt. Hittills är imageförändringen en succé. Någon tyckare berömde till och med Juholts "arbetarkropp" som tydde på att han hade en annan bakgrund är Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund.
Nej, akademiska studier är knappast något framgångsrecept för den som vill ingå i den folkvalda eliten. Man kan
också ifrågasätta vilken praktisk nytta en politiker skulle ha av djupa kunskaper inom ett teoretiskt ämne. Inom
politiken gäller det att vara omväxlande lojal och självisk, "streetsmart" om man så vill. Det är ju ändå tjänstemännen som utformar innehållet.
Ärligt talat, vi som läst på universitet och högskola har efter ett par år glömt det mesta ändå. Så är det i alla fall för mig. Det enda som påminner mig om högre studier i dag är återbetalningskraven till CSN. Vad har man för nytta av dem som välbetald proffspolitiker?
Jag menar, är man truckförare så kan man i alla fall vid behov rycka in och
demolera en vägg!
Vad skulle en akademiker göra i det
läget?
Citera Sofokles på gammalgrekiska?
Hur bra bilder i tidningen blir det?