Tidigare jordbruksminister och numera landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) är en entusiastisk prick, det kan man inte ta ifrån honom. När han förra året besökte Luleå stod han glad i hågen och wokade kött på Storgatan, som en del i marknadsföringen av sitt hjärteprojekt Matlandet Sverige.
Det lär krävas mer marknadsföring än så för att göra Sverige till Europas ledande matland, men Eskil Erlandsson är redan på gång med nya projekt.
Från Matlandet har han gått över till Skogsriket, ett syskonprojekt såtillvida att det också handlar om att ta tillvara outnyttjad potential; i det här fallet skogens alla värden. "Skogen är inte bara summan av alla träd, den är mycket mer än så", som landsbygdsministern uttryckte det i ett tal häromveckan. Liksom Matlandet handlar Skogsriket även om att skapa fler jobb på landsbygden.
Att göra Sverige till ett skogsland blir dock en självmotsägelse: det är vi ju redan. Nästan 70 procent av Sveriges yta är täckt av skog. Skogsnäringen är en dominerande exportindustri och sysselsätter över hundratusen människor.
Förutom alla varor som har sitt ursprung i skogen - papper, möbler, hus, mat - är skogen en viktig energikälla. Förra året gick bioenergi förbi oljan i svensk energianvändning.
Sedan har vi alla miljö- och naturvärden som den skogsälskande svensken nog har svårt att överskatta, och som lockar till rekreation, idrott, friluftsliv och turism.
Skogen har närmast oändligt många möjligheter. Men detta faktum skapar också motsättningar. "Många drar i skogen", som landsbygdsministern sade i sitt tal.
Ibland kompletterar olika intressen varandra; utan skogsbruk skulle det vara svårare för vandrare och orienterare att ta sig fram. Ibland blir det frontalkrock, som när intressen för avverkning och bevarande ställs mot varandra.
Det senare är en välkänd konflikt i Norrbotten, där det allmänna intresset av att skydda miljövärden står mot den privata äganderättens princip att få nyttja sin mark för bästa möjliga avkastning.
Som vanligt i det konsensussökande Sverige finns en viss ovilja att erkänna förekomsten av konflikt. Eskil Erlandssons vision är att vi ska bruka skogen utan att förbruka den. Svensk skogspolitik bygger på idén om jämställdhet mellan produktionsmål och miljömål.
Föreställningen att en perfekt avvägning går att finna lever således stark även på detta politikområde. I lördagens Kuriren skriver Skogsstyrelsens generaldirektör Monika Stridsman om kravet på skogsbrukare att upprätthålla just "balansen mellan produktion och miljö".
Men hur denna balans ska se ut måste avgöras med ideologi. Ibland finns ingen mittemellan-lösning som ger alla lika mycket. Ska markägare slippa storskalig, kommersiell bärplockning på sina marker måste allemansrätten inskränkas. Ska privat äganderätt inte bli ett begrepp utan mening måste miljömålen ibland ge vika. Och så vidare.
Svensk skog är stor nog för att täcka många behov. Men inte allas, alltid.