Svensk sjukvård hamnar ofta i topp när det gäller kvalitet. Med tillgängligheten är det sämre ställt. Flera års väntetid för operation har inte varit ovanligt, att överhuvudtaget komma i kontakt med sjukvården inte alltid lätt. Och väntan på vård kostar, i både pengar och lidande.
Egentligen finns ingen anledning till att Sverige ska ha långa vårdköer när flera andra europeiska länder med skattefinansierad sjukvård inte har det. Sverige satsar mycket pengar på sjukvård, så det här handlar tvärtemot vad många vill tro inte bara om resurser, utan också om organisation - och inställning.
Det betyder inte att pengar är oviktiga men det avgörande är hur de fördelas. Tidigare satsade man där köerna var långa. Effekterna uteblev, eftersom några ekonomiska incitament att korta köerna inte fanns.
Den kömiljard som Alliansen införde vände på incitamenten och använde en annan logik än den socialdemokratiska att satsa mer där det går sämst. För att få del av kömiljarden måste landstingen prestera bättre i tillgänglighet. De som lyckas bäst får mest.
Resultaten talar sitt tydliga språk. När kömiljarden infördes 2008 klarade bara tre landsting kravet på att 80 procent av patienterna ska få besök eller behandling hos specialist inom 90 dagar. En garanti var inte tillräckligt: det krävdes en morot också. Och i slutet av 2009 klarade samtliga landsting kravet.
När socialminister Göran Hägglund (KD) i torsdags redovisade resultaten för 2010 kunde han peka på ytterligare framgångar. Nära 90 procent av de patienter som står på väntelista med beslut om vård fick i december sitt specialistbesök eller sin operation inom 90 dagar, totalt sett. Norrbotten hamnar på en hedrande femteplats när pengarna fördelas.
Vad som är för lång väntan går att diskutera. 90 dagar är fortfarande lång tid i ett internationellt perspektiv. Därför skärper regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting - kömiljarden bygger på en överenskommelse mellan staten och SKL - kravet för en del av pengarna till maximalt 60 dagars väntan, och breddar systemet till att även omfatta diagnostik och mellanliggande undersökningar.
Dessutom räknas numera även frivilligt väntande med; en kategori till vilken landstingen tidigare ibland överförde patienter som fått vänta för länge, för att på så vis putsa statistiken.
På sikt är målet att även vårdgarantin skärps och utvidgas, för att följa patienten längs hela vårdkedjan. Även väntetider på akutmottagningar ses över.
Oro har funnits för att inriktningen på korta väntetider tränger undan tidskrävande sjukvård av tunga patienter, till förmån för snabba, enklare ingrepp.
Enligt Göran Hägglund har Socialstyrelsen inte funnit några belägg för sådan undanträngning i sin genomgång av forskningen. Och det är svårt att se hur exempelvis arbetet med att planera semestrar bättre på en operationsenhet skulle drabba annan sjukvård.
Det kan ändå vara värt att se över. Inte ens ett bra system som kömiljarden är så bra att det inte kan förbättras.