Hon var engagerad och lyckades bra i skolan. Men för högstadieeleven Lina Yamada på Örnässkolan blev läxorna en belastning. Frågorna var konstigt formulerade och svåra att förstå. Hon gjorde läxorna för att stressa vidare till nästa läxa, och inte för att lära sig. Till slut ”gick hon in i väggen”.
Lina Yamada berättade om detta den 20 november i Kurirens artikelserie om läxor. Kanske kan man konstatera att, åtminstone som Lina Yamada upplevde det, detta är ett typexempel på när läxor inte fungerar.
Det finns många fler liknande exempel. Enligt en nordisk forskarrapport som presenterades för en månad sedan så är den svenska skolan dålig på att jobba med läxor i ämnena matematik och natur-vetenskap.
I hög grad beror det på att läxorna i den svenska skolan inte följs upp. Finska lärare tar i högst grad in läxorna i undervisningen. Att lärarna förhör, rättar och diskuterar läxorna i klassrummen sker mer sällan i Norge och ännu mer sällan i Sverige.
Om läxorna delas ut slentrianmässigt i stor mängd och inte integreras i lektionerna är det inte särkilt förvånande att svenska läxor är ineffektiva. Ändå har forskningsrapporten lett till en förenklad och ganska ointellektuell diskussion om läxornas själva existens.
Varför inte sluta med läxor, frågade Peter Franke på socialdemokratiska Värmlands Folkblads ledarsida den 8 oktober: ”En nioåring blir inte bättre på att räkna för att hen får många läxor i matematik”.
Peter Ohlsson, rektor på Nya läroverket i Luleå, går så långt att han menar att läxor är ”odemokratiska” och ”orättvisa” (Kuriren den 20 november).
”Läxor är ett odemokratiskt och orättvist system. Alla föräldrar har av olika anledningar inte möjlighet att hjälpa sina barn med läxorna” .
Det var då en konstig definition på demokrati och rättvisa. Är allt som inte utfaller exakt lika dantverkligen odemokratiskt och orättvist? Peter Ohlsson verkar dock samtidigt mena att lärarna har mandat att göra som de själva vill. Det är tur det.
Det måste vara upp till varje lärare hur man väljer att arbeta med verktyget läxor.
En duktig lärare vet hur läxor ska utformas så att de fyller sitt syfte. En duktig lärare utformar också läxorna med vetskapen om att eleverna har olika förutsättningar i hemmen.
De som av olika anledningar inte hänger med behöver insatser och stöd. De som tycker att det går för sakta måste sporras och ges utrymme att växa. Det är inte odemokratiskt och orättvist. Det är humant. Om själva skillnaderna vore problemet hade allt varit okej bara om kunskaperna vore exakt lika.
Ett läxförbud är knappast vad som får Sverige att klättra som kunskapsnation. Men det vore olyckligt om utbildningsdepartementet tog fram en standardiserad modell för läxor som ska nogsamt ska dokumenteras av lärarna och därefter följas upp av skolinspektionen.
På Nya läroverket har man startat läxklubbar. Det kan vara bra en bra metod för att få ut bättre effektivitet på läxorna.
Det viktigaste är dock att uppmuntra duktiga lärare. I Finland, som lyckas bättre med läxorna – och bättre med skolan över huvud taget – har läraryrket mycket högre status. Fler söker till lärarutbildningarna. Lärarna tjänar bättre och de presterar mer. Det är dit även Sverige måste komma.
Det tar tid. Socialdemokraterna har drivit en kunskapslikgiltig linje under flera decennier. Barn har lämnats att ”forska” trots att det saknats fundamentala sakkunskaper. De som förlorat mest på flumskolan är barn från studieovana hem.