Alla behöver inte föris för att klara svenskan

Regeringens samordnare för arbetet mot utanförskap, Gulan Avci (L), presenterade nyligen förslag för att främja barns språkinlärning.

Gulan Avcis (L) förslag för att stärka språkkunskaperna och minska utanförskapet är välmenade men träffar på tok för brett.

Gulan Avcis (L) förslag för att stärka språkkunskaperna och minska utanförskapet är välmenade men träffar på tok för brett.

Foto: Jessica Gow/TT

Ledare2024-10-14 01:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Avci menar att vi bör börja med obligatoriska kontroller på barnavårdscentral (BVC) för att följa barns språkutveckling. Hon vill även lätta på sekretessen mellan BVC, socialtjänsten, förskolan och grundskolan i syfte att kunna dela information om barn som riskerar att fara illa.

Gott så långt, men tyvärr väljer samordnaren att sedan ta det steget längre när hon även förespråkar att göra förskolan obligatorisk för alla femåringar. “Alla barn ska ha rätt att lära sig svenska tidigt,” skriver Avci, och ägnar sig därmed åt vad som blivit något av en folksport för politiker. Det vill säga att försöka åtgärda ett problem för en specifik grupp utan att vilja adressera den direkt, varför reglerna måste ändras för alla. Ungefär som när problematik uppdagades på vissa framför allt muslimska friskolor och bland annat Liberalernas svar var att vilja stänga samtliga religiösa friskolor.

För sanningen – som alla naturligtvis redan vet om – är att de flesta svenska barn inte behöver gå i förskola för att lära sig åldersadekvat svenska. Det lär man sig redan hemma. Det här är ett problem som nästan uteslutande berör vissa barn med invandrarbakgrund i utsatta områden. Det är inte till barnens fördel att låtsas om något annat.

Vore det därför inte mer rimligt att ge just de behövande barnen ett extra stöd? Det är ju redan samordnarens ambition att genom BVC följa varje barns språkliga utveckling. Således borde det inte vara svårt att identifiera de barn som faktiskt är i behov av särskild hjälp. Vad är poängen med att tvinga alla barn till samma stöd? Det är inte bara orättvist, det är antagligen också mindre effektivt.

Samordnaren vill också avskaffa dagmammor, eller familjehem som det också kallas. Men hon ger ingen närmare motivering annat än att det är en oreglerad verksamhetsform som riskerar att låsa barnen i utanförskap. Man får anta att det egentligen är en fråga om vissa dagmammors eventuella språkbrist. En betydligt enklare väg för att åtgärda detta vore i så fall att ställa högre kvalitetskrav. Varför måste hela konceptet skrotas?

Generella lösningar är ett för trubbigt instrument för väldigt specifika problem. I det här fallet är det vissa barn och familjer som behöver hjälp för att bryta sitt utanförskap, och regeringen bör lägga sin energi på att hjälpa just dem. Inte familjer som varken behöver hjälp eller vill se sin valfrihet avskaffad.