För att hantera din prenumeration, besök oss på webben.
På grund av regler från din plattformsleverantör kan du tyvärr inte utföra prenumerationsärenden i appen.
Ledare: Krönika: En som vet vad väljarkontakt innebär
Politik2010-11-27 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Utan att hävda några likheter i övrigt: både Luleås kommunalråd Karl Petersen och Storbritanniens tidigare premiärminister Tony Blair ägnar sig i memoarerna åt pinsamma sexanspelningar. Labourledaren borde ha strukit sin beskrivning av en bekants sexighet, och Karl Petersen skulle ha tagit bort avsnittet om sin kondomfascination i ungdomsåren ur självbiografin "da capo" (Black Island Books). Många politiker gillar att tala länge vilket leder till att de också skriver för långt. Det kan man inte beskylla Karl Petersen för. Korthugget och avskalat beskriver han sitt liv och sin politiska gärning på 200 sidor. Tonen är närmast naiv, och påminner språkligt sett inte så lite om det skolboksmaterial kommunalrådet en gång i tiden författade. Likväl är det väl skrivet och berättat (förutom ett märkligt avslutningskapitel där frukostvanor och reflektioner kring Förintelsen blandas). Mycket utrymme ägnas uppväxten som lantbrukarson, en folklig bakgrund som är guld värd för en S-politiker. Den ger en del ledtrådar till Karl Petersens politiska orientering. Mittemellan arbetarklass och bondeklass kombinerar han tydlig vänsterövertygelse med en pragmatisk, närmast snusförnuftig inställning till politik. Flera gånger har han hamnat i ställningstaganden som brukar tillskrivas "förnyarna" inom Socialdemokraterna. Universitetet, kulturen, företagandet; hjärtefrågor som inte är av det mörkröda slaget. Karl Petersen har inte varit rädd för att ge sig in i motståndarnas zon. I striden om Kulturens hus använde han triangulering mot de borgerliga och gjorde bygget till en valfråga för S. Personkryssens försvarare är han också, av förklarliga skäl: "Utan personvalet hade jag inte kommit vidare inom politiken i Luleå", skriver han. Med över femtusen kryss i valet 1998 och nästan sextusen 2002 stärkte Karl Petersen sin position samtidigt som hans parti efter dåliga valresultat behövde en ny kraft. Det var därmed som bäddat för Karl Petersen att bli kommunalråd 2003. Väljarna gillar honom, vilket visat sig i framgångsrika valrörelser 2006 och 2010, som enligt egen utsago blir hans sista. Populariteten har han bevarat trots strider om Coop Arena, helgtillägg, skolneddragningar och konkurrensutsättning; även om stödet ibland varit större hos mittenväljarna än hos den traditionella, fackliga S-basen. Karl Petersens historia understryker vikten av det personliga i politiken. Hans vandringar längs Storgatan för att känna av stämningen hos invånarna är välkända. Inbilsk kan han vara, vilket visade sig i en konflikt med Mattias Karlsson (M) kring Gazakriget, en dispyt av Karl Petersen beskriven som "min karriärs hittills hetaste och argaste". Då gjorde kommunalrådet ett misslyckat försök att hävda lunchpaus som ursäkt för deltagande i en kontroversiell demonstration. Hanteringen av kranen i Södra hamn visar att hans lyhördhet ibland övergår i populism. Karl Petersen erkänner också att "det känns ledsamt att inte kunna vara alla till lags". Det värsta exemplet på bristande omdöme visar kommunalrådet dock genom sitt val av tidning i brevlådan ... Triangulering, pragmatism, personligt mandat, väljarnas snarare än partiets favorit; kanske finns ändå likheter mellan Petersen och Blair (förutom att båda är framgångsrika, skickliga politiker). I ett krisande parti kan Karl Petersen i alla fall bidra med insikter om vad verklig väljarkontakt är.
