Ledare: Ledare: Ge till dem som behöver

Vissa drar sig inte för någonting. I Halland har uppdagats fusk med ersättning som betalats ut för personlig assistans. Personer i de funktionshindrades närhet har bildat bolag och saltat fakturor, eller låtit funktionshindrade skriva under uppblåsta timredovisningar. Det har även förekommit att personer svindlat till sig pengar genom påhittade funktionshinder.
Halländsk polis uppger att det kan röra sig om hundratals miljoner som fuskas bort i deras län. På riksnivå handlar det om miljarder. "Vår bedömning är att någonstans mellan 5 och 10 procent av pengarna hamnar fel", säger Stig Orustfjord, överdirektör på Försäkringskassan (DN 18 november).
Oavsett vilket bedrägligt tillvägagångssätt som använts, är det skrämmande hur människor är beredda att utnyttja det stöd som är tänkt att gå till de grupper som tillhör de allra svagaste i samhället. Detta "glömda Sverige" har framför allt uppmärksammats av Folkpartiet, som under Bengt Westerbergs tid som socialminister 1991–1994 drev igenom Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
Lagen tillhör det allra bästa i Sveriges solidariskt skattefinansierade skyddsnät. Socialdemokratin har ofta sett till de stora och röststarka grupperna. Mycket av den politiska diskussionen idag, från höger till vänster, riktar sig mot en fullt frisk, välbärgad medelklass, som dock ibland framstår som lätt handikappad med sina livspussel- och lyxproblem. LSS riktar sig stället till dem som är i störst behov av hjälp – de som har svårast att göra sin röst hörd.
LSS är en bra lag, men kostsam. Statens utgifter för personlig assistans ligger på över 20 miljarder kronor per år. Till det kommer ett antal miljarder som kommunerna ansvarar för, förutom de pengar som går åt till särskilt boende, daglig verksamhet och annat.
Det delade huvudmannaskapet för omsorgen om funktionshindrade har gett upphov till mycket diskussioner och konflikt. Kommuner kritiseras för att vara snåla och inte leva upp till lagens krav. Kommunerna klagar på staten för att den inför kostsamma rättighetslagar utan att skjuta till tillräckligt med pengar. De svaga hamnar i kläm.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, anser att staten bör ta över finansieringen av LSS. Och ett tydligare huvudmannaskap och entydigt ansvar låter som en bra idé för att alla ska kunna få den hjälp de har rätt till. Vad gäller just den personliga assistansen finns redan brett politiskt stöd för att staten helt ska ta över.
Att LSS är kostsam gör det än viktigare att pengarna hamnar rätt. En statlig utredning föreslog häromåret åtgärder för att kunna kapa kostnaderna. Till årsskiftet kommer en lag som skärper tillsynen för att stävja fusk och svindlerier med assistansersättningen, det borde dra ner kostnaderna på sikt.
Billigt kommer stöd enligt LSS dock aldrig att bli. Frågan politiker och väljare då måste ställa sig är vad det egentligen får kosta att ge hjälp till dem som behöver den bäst.