Ledare: Svårt och våldsamt yrke

PASSIV POLIS? Det vore livsfarligt om folk slutade lita på att ordningsmakten griper in när det behövs.

PASSIV POLIS? Det vore livsfarligt om folk slutade lita på att ordningsmakten griper in när det behövs.

Foto: Bertil Ericson/Scanpix

Politik2010-11-16 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Ryktet går att polisen i Luleå inte riktigt är att lita på. Kuriren har (4 november) redovisat kritik från bland annat ordningsvakter som irriterat sig på att polisen inte ger tillräckligt med stöd när bråk uppstår i krogmiljö. Vakterna känner inte att de får den uppbackning de behöver när det, så att säga, smäller till på allvar. Upprinnelsen till kritiken är en händelse där flera personer deltog i ett slagsmål på en centralt belägen krog, där minst en av de inblandade i bråket har kopplingar till organiserad brottslighet. Polisen stod då enligt vittnesuppgifter utanför, passivt väntande på förstärkning, medan slagsmålet pågick för fullt där inne. "Ska man ha förstärkning hela tiden då har man valt fel yrke, eller så måste man börja gå på gymmet", säger en besviken vakt. Det är en förenklad analys, men inte helt utan sina poänger. En poäng har emellertid även polisen och biträdande områdeschefen Stefan Ström, när han slår fast att krögaren ifråga i grunden har ansvaret för att upprätthålla ordningen i sina lokaler. Enligt Stefan Ström vet restaurangchefen i det här fallet dessutom väl vilka bråkstakarna är. "Varför tar ni in dem då?" är Stefan Ströms berättigade fråga. Att motverka brottslighet, särskilt organiserad sådan, är faktiskt ett brett samhällsansvar. Kommunen kan låta bli att hyra ut lokaler till klubbar med brottskopplingar. Företagare kan avhålla sig från att göra affärer med kriminella element. Krögare kan porta kända bråkmakare. Men, fortfarande är det så att då andra inte tar sitt ansvar för ordningshållning och brottsbeivrande, måste polisen i slutänden göra det. Människor måste kunna lita på att ordningsmakten finns där när den behövs, annars förtvinar tilltron till hela rättssystemet och det vore verkligen livsfarligt. Som en av vakterna säger: "Det är ingen som känner sig trygg när det är så här." Självklart måste även poliser få tänka på sin egen säkerhet. Men de har trots allt betalt för att med risk för liv och lem skydda andra medborgare. Därför har samhället också gett polisen särskilda befogenheter, inklusive den viktiga rätten till våldsanvändning. För att polisen ska kunna göra sitt jobb krävs dock att de får de resurser som behövs. Är det så att poliser inte känner sig tillräckligt trygga, måste kanske deras metoder, verktyg och förmåga vässas ytterligare. Mot tungt kriminella duger ibland endast det tyngsta artilleriet. En upprörd insändare i Kuriren (10 november) försvarar polisernas beteende. Enligt insändarskribenten har polisen uppenbarligen inte "mandat från allmänheten" att "ta till de medel som behövs", för när detta sker gnäller och skäller folk. Och så är det. Ingriper polisen blir det ofta kritik. Står de passiva blir det också skäll. En svår och tuff situation att jobba i. Men - vem har sagt att det ska vara enkelt att vara polis?