Ledare: Den fackliga krampen

MEGADUMT. LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin (S) fortsätter att försvaga sin organisation genom att bedriva partipolitiska kampanjer.

MEGADUMT. LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin (S) fortsätter att försvaga sin organisation genom att bedriva partipolitiska kampanjer.

Foto: Henrik Montgomery/Scanpix

Politik2010-08-31 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Den ena av arbetsmarknadens parter ligger lågt i valrörelsen. Högerlutande arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv har antagligen lärt av den misslyckade eurokampanjen 2003; det är inte särskilt gynnsamt för en sak eller ett parti att förknippas med näringslivets väldiga propagandaapparat. Den gör bäst i att ligga lågt. LO verkar vad gäller organisationens ordförande vara inne på samma spår. Wanja Lundby-Wedin (S) har, med tanke på hur lite hon hörts och synts efter bonusskandalen 2009, antagligen fått förhållningsorder från sina kamrater i ledningen för Socialdemokraterna att hålla sig ganska tyst och försöka undvika kamerorna, åtminstone fram till valet. LO-ordföranden som vallokomotiv hade varit en katastrof. En trofast insats för "partiet" gör LO likväl. Bidragspengar och ombudsmäns arbetsinsatser innebär ett partistöd beräknat till över en halv miljard kronor. Den här valrörelsen har facket som huvudnummer en affischkampanj där företrädare för regeringen visas upp och ned med rubriker som "dunderdumt" och "megafel". Medan rättvända ansikten och socialdemokratiska valbudskap presenteras som "extraklokt" och "megabra", tillsammans med uppmaningen att rösta på S. Det är en oseriös kampanj. Men när Alliansen genom sitt jobbskatteavdrag gett LO-medlemmarna realinkomstökningar som fackliga förhandlare bara kan drömma om att åstadkomma, finns inte så mycket att sätta emot. Då får det bli krampaktigt framförda, torftiga valfloskler i stället. Torftigheten visar på tillståndet inom LO. Över 400.000 personer har lämnat organisationen under 2000-talet, enligt LO-tidningen. Den föråldrade, hierarkiska uppbyggnaden skrämmer bort ungdomar. Den "facklig-politiska" samverkan som LO lägger så mycket tid, pengar och kraft på, får folk att ställa sig frågan vad man egentligen får för medlemsavgiften. I Norrbotten har LO samma problem, länge ville ingen ens ta på sig ansvaret att leda distriktet. Och även LO Norrbotten satsar på oseriösa och undermåliga partipolitiska kampanjer. LO-medlemmarna slipper numera att kollektivanslutas till Socialdemokraterna. Men hur glada är de över att behöva bidra till sossarnas valrörelse? Tankesmedjan Timbro har låtit Demoskop ställa frågan. I Demoskops undersökning är endast 40 procent av LO-medlemmarna positiva till att LO valkampanjar åt Socialdemokraterna, och inte ens en tredjedel gillar att LO ledningen valt att lägga miljoner i medlemsavgifter på affischkampanjen. Eftersom nära hälften av LO-folket numera inte sympatiserar med Socialdemokraterna (och Fredrik Reinfeldt (M) har nästan dubbelt så stort förtroende som Mona Sahlin (S) bland LO-anslutna) - är resultatet inte konstigt. Det konstiga är att ett uttröttat och försvagat LO år 2010 fortsätter att bränna sitt krut åt Socialdemokraterna.