LEDARE: Krönika: Personligt övertag men kemin är sådär

Det satt långt inne. Men till slut lyckades oppositionen i landstinget samla sig till en enad front, för att ta strid med den rödgröna majoriteten i höstens val. Sjukvårdsalliansen kallar de sig, de fyra borgerliga partierna M, C, FP och KD tillsammans med Norrbottens Sjukvårdsparti. Och i en gemensam valplattform lägger de fram ett tiopunktsprogram för en förändrad politik i Norrbottens län. Det är inget utförligt dokument den nya alliansen presenterat. På flera ställen handlar det mer om ambitioner än om konkreta förslag. Men några viktiga principer slås fast. Den första är det klara ställningstagandet för vårdval, i kontrast till den valfrihetsfientliga, rödgröna landstingsledningen. Här hade det dock varit önskvärt att oppositionen visat ambitionen att göra om det nuvarande vårdvalssystemet, med dess passiva listning av patienter på landstingets vårdcentraler och breda uppdrag för vårdgivarna, så att mindre aktörer får lättare att etablera sig. Den andra viktiga principen är att hälso- och sjukvård prioriteras. Ambitionerna inom näringspolitik, kultur och utbildning skruvas ned, och sjukvården får mer pengar. Den prioriteringen tror jag norrbottningarna ser som självklar. En annan princip i plattformen är "likvärdig vård", och det är ju bra, så länge man med det inte menar att alla ska kunna räkna med att ha varje medicinsk specialitet runt hörnet. Det leder över till ett annat av Sjukvårdsalliansens vallöften: alla länets fem sjukhus blir kvar. Detta har blivit något av ett heligt mantra i norrbottnisk
landstingspolitik, trots att man inom alla partier troligen inser att något måste göras åt den nuvarande sjukhusstrukturen för att få ordning på ekonomi och vårdeffektivitet. Men om det vågar ingen tala i en valrörelse. Överhuvudtaget borde oppositionen i sin plattform ha haft med fler förslag på hur landstingets ekonomi i grunden ska bli bättre. Men trots försiktighet och vaghet överträffar Sjukvårdsalliansens program de rödgrönas. Detsamma gäller personalresurserna. Ställer man så att säga man mot man kan Bo Hultin (M), Jens Sundström (FP), Kenneth Backgård (NS), Birgit Stöckel (KD) och en inkommande Stefan Tornberg (C) ge Kent Ögren (S) en match i pondus, pålästhet och retorisk precision. Ställer man kvinna mot kvinna blir övertaget tydligt. Birgit Stöckel sopar enkelt ensam banan med Agneta Granström (MP), Monica Carlsson (V) och Britt Westerlund (S). Så långt allt väl. Men att samarbetet satt långt inne oroar. För att kunna utmana, vinna och än mer styra tillsammans, måste deltagarna i Sjukvårdsalliansen först och främst kunna komma överens. Bland de rödgröna är detta inget problem, eftersom Kent Ögren mest gör som han själv vill. Den aura av god personkemi och gemensam grund som alliansledarna i regeringen bär med sig finns inte riktigt inom landstingsoppositionen - än. Öppet käbbel vid landstingsstyrelsens sammanträden är ingen ovanlighet. Personkemin verkar sisådär. Men ju mer av samarbete och samverkan som sker för den goda sakens skull, desto mer förtroende och samarbetsanda kan oppositionen förväntas bygga upp. Företrädare för Sjukvårdsalliansen talar om hur eniga och samlade de är. Nu är det upp till bevis.

Ledare: Krönika: Personligt övertag men kemin är sådär