Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Det är det mest "förbjudna" på toppen i Alliansen och bland de rödgröna: att tala om vad det innebär att partierna redovisar så olika opinionsutveckling. Men liberala Upsala Nya Tidning står fri. Här konstateras att Maud Olofsson (C), Göran Hägglund (KD) och Jan Björklund (FP) alla har det tufft. De bör fundera noga över Alliansen: "Någonstans går gränsen för när samarbetet blir mer av en belastning än en tillgång, när den egna partiidentiteten drunknar i det gemensamma borgerliga budskapet. Gränsen är kanske inte överskriden än, men partierna befinner sig inte långt därifrån." Häromdagen meddelade utbildningsminister Jan Björklund att han röjer undan ytterligare ett hinder för skolans kunskapsförmedling. Högstadieelever som utöver den obligatoriska engelskan väljer ett "modernt språk", för närvarande tyska, franska eller spanska, och slutför studierna, ska kunna plussa på sina poäng för gymnasiet. Det blir slut med att elever som skulle kunna klara ett andra främmande språk avstår för att det inte ger poäng för mödan. Problemet för Alliansen är att det inte heller ger Folkpartiet, Centern eller Kristdemokraterna poäng när deras ministrar, som här Björklund, gör bra saker i regeringen. Alliansens sympatisörer har ingen känsla för fördelningspolitik. Moderaterna har nu varit störst längre än Folkpartiet och Centern. Dessa må drömma om fornstora dagar, men har i praktiken sänkt förväntningarna. Dock, dagsläget känns svårt att uthärda. Under de perioder då Moderaterna varit lite på defensiven, har KD (Alf Svensson) och FP (Leijonkungstillfället) funnits där som surrogat. Men Moderaterna lär före valet inte dabba sig så mycket att väljarna strömmar över till alternativen. Betydelsen av Moderaternas dominans för sammanhållningen har diskuterats alltsedan dessa ökade med 11 procentenheter i valet 2006. Centern gjorde stort väsen av sin ökning till 7,9 procent. FP och KD backade. Vi har ofta fått höra att Fredrik Reinfeldt (M) inte kan bli statsminister igen utan att de tre andra är med på tåget. Men vad ska han göra? Ska han be väljarna gå någon annanstans? Eller säga åt medlemmarna att sluta intressera sig för miljö, skola eller sjukvård? Genom att klaga på moderat dominans i en intervju i DN häromdagen gav Maud Olofsson en bild av stämningen i regeringen. Det är klart den påverkas av att två partier, C och KD, hänger på gärsgårn. Även Folkpartiet ligger sämre till än jämfört med 2006, men Jan Björklund möter inte samma ångest: Folkpartiets väljare är lättrörliga, men partiets bas är bred. Medan den smalnat för Centern och KD. Och det är inte Fredrik Reinfeldts fel.
