Karin Åström återkommer i intervjun till att hennes parti är öppet och har högt i tak, men i praktiken framstår S som ett av de mest slutna och toppstyrda. Personval har aldrig väckt någon större entusiasm inom Socialdemokraterna, och någon föregångare i interndemokratiska metoder som provval har man inte varit.
De borgerliga partierna är inte heller föredömen i öppenhet och interndemokrati. Men individualism och egensinne är ändå något som borgerliga har lättare att hantera, av ideologiska skäl. Socialdemokraterna har det svårare. Motsättningar betraktas ofta som just tjafs, och oförenligt med partiets, det kollektivas, bästa.
Karin Åström anser att alla måste lära av den tilltagande individualismen i samhället, men det är tydligt att hon ser den som ett problem, ja faktiskt som ett hot. Hennes lösning är utbildning för dem som vill ta ett förtroendeuppdrag, så att de inser hur den demokratiska beslutsprocessen fungerar. Det låter mer som att folk ska tyglas, än att taket ska höjas.
Karin Åström har rätt i att man i politiken inte bara kan tänka på hembygden, eller ta en fråga i taget - det krävs större perspektiv. Saker och ting hänger ju ihop i ett samhälle. Det innebär dock inte att den demokratiska process som Karin Åström hänvisar till är för evigt given. Det finns fler demokratiska principer än majoritetsvälde. Minoritetsskydd är en. Personliga mandat en annan. Öppna nominerings- och beslutsprocesser en tredje.
I sitt arbete med att ta fram politiska riktlinjer inför valet strävar Socialdemokraterna i Norrbotten efter större öppenhet. Förslaget är ute på remiss hos allmänheten. Men det är rakt igenom vagt och svårt att ta ställning till. Och vill man nu prata politik i stället för person måste man ha politiska förslag.
Kanske är partiets problem att man har för få och inte för många med egna idéer?
.