De rödgröna har gjort upp om folkrörelsepolitiken. Det blir antagligen ännu en rödgrön uppgörelse som glöms bort. Orsaken till att dessa faller ur minnet så snabbt är den låga kvaliteten på innehållet. Det blir ofta bara lite tom kritik mot regeringens politik, och så en ytterligare klick pengar mer än vad regeringen föreslår. Rödgröna sympatisörer får väl vara glada över att deras partier i alla fall ibland lyckas samla ihop sig. På flera viktiga områden saknar de rödgröna fortfarande en gemensam politik. I till exempel debatten om sjukförsäkringen blev det pinsamt tydligt hur de rödgröna spretar. Socialdemokraterna pendlar mellan att attackera regeringen i retoriken och acceptera dess politik i praktiken. Miljöpartiet vill slå ihop sjukförsäkring och a-kassa till ett nytt system. Vänstern vill tillbaka till det gamla. De tre koalitionspartierna famlar omkring. När Mona Sahlin (S) på onsdagen kom till Norrbotten för att göra en rundtur i Malmberget var det ändå med gott självförtroende. Senaste tidens framgångar i opinionen har tuffat till henne så till den grad att hon i ett videofilmat inslag på webben kaxigt vågar utmana Moderaterna att "komma ut på banan" och delta i debatter runtom i landet. EU-ordförandeskapet och statsminister Fredrik Reinfeldts (M) frånvaro från den inrikespolitiska scenen har gett de rödgröna möjlighet att ta mer plats. De börjar få vittring på valseger. Opinionsövertaget ligger i senaste Sifomätningen på över elva procent för oppositionen. Självförtroendet är på topp. Lite förvånad blir man ändå av Mona Sahlins nyfunna mod. Opinionssiffrorna för Socialdemokraterna brukar försämras ju mer medietid Sahlin får. Fredrik Reinfeldt har skyhögt förtroende hos väljarna i jämförelse; inte ens S-sympatisörer har Mona Sahlin som favorit. Glöm inte hur hård kritik hon nyss fick från de egna för att vara osynlig och lyssna för mycket. I debatter kommer de rödgröna dessutom bli tvungna att konkretisera sin politik. Då kommer det bli väldigt synligt för väljarna dels hur de rödgröna osäkert spretar; dels vad vi redan nu trots spretigheten kan vara säkra på händer om de vinner valet. Nämligen: det blir högre skatt på arbete, högre bensinskatt, kärnkraften förnyas inte, det blir mer lönsamt att inte arbeta, valfriheten inskränks i välfärdssektorn och försvaret får mindre pengar. Inte minst så försämras ledarskapet. I stället för radarparet Reinfeldt/Borg får vi Sahlin/Östros. Och Lars Ohly (V) kommer att sitta med och styra över svensk ekonomi. Det här är saker som Mona Sahlin och hennes rödgröna kumpaner helst inte vill prata om. Men när valåret kommer och debatterna börjar måste alliansen göra allt för att väljarna inte ska glömma.
