LEDARE: Ledare: Möte med verkligheten

Så var det dags. Äntligen. Det har talats i en halv evighet om klimattoppmötet i Köpenhamn. Skönt att få det överstökat. Likt frälsningens tid har mötet emotsetts med enorma förväntningar och oöverträffad entusiasm. Bara det blir ett avtal är världen räddad, har vi fått höra. Allt är som upplagt för en jättelik besvikelse. Och det kommer mötet att bli. Särskilt för dem som fått för sig att detta är en rent vetenskaplig, icke förhandlingsbar fråga. De har för det första fel i sak. Klimatfrågan är i högsta grad politisk. Och den innefattar som alla politiska frågor riskbedömningar, avvägningar, hantering av intressekonflikter. Positivt måste vägas mot negativt. Inte ens jordens framtida klimat är värt vilka uppoffringar som helst. För det andra kommer det nu att gå upp för klimatkramarna hur våldsam kollisionen blir när den politiska retoriken möter verkligheten. Politiker ska se möjligheter men är också skyldiga att hålla sig till det som är möjligt. Mål som 80 procents reduktion av koldioxidutsläppen till 2030 och nollutsläpp 2050 kan bara uppnås till priset av radikalt förändrad livsföring, sänkt levnadsstandard och bromsad utveckling. Hur många är, när det kommer till kritan, beredda att ställa upp på det? Inte de klimatvurmande politikerna i all fall. Hyckleriet är enormt. "Som aldrig någonsin tidigare har våra barns och deras barns välfärd blivit vårt konkreta ansvar", har statsminister Fredrik Reinfeldt (M) sagt, i ett av dessa sentimentala uttalanden som klimatdebatten dryper av. Men i den konkreta politiken släpper regeringen fram vägbyggen som troligen ökar koldioxidutsläppen. Det är bra åtgärder för Sverige, men för kampen mot koldioxiden? Sluta skoja. Experterna är säkra på sin sak. Fossila bilbränslen blir svåra att ersätta. Kol som energikälla är här för att stanna. I dessa fall lyssnar emellertid samma politiker som lagt sig platt för FN:s klimatpanel inte på experterna. Politikerna påstår i stället att allt går att lösa. Och 2030 och 2050 är det andra som styr. Så för dagens politiker går det att lova vad som helst och göra något annat. Ansvaret får någon annan ta senare. Om politikerna nu faktiskt ville skulle de sannolikt ändå inte kunna. Jordens klimat styrs av krafter vi inte bemästrar. Att tro att vi ska kunna finjustera världens temperatur måste vara historiens värsta hybris. Naturens nycker kan få alla prognoser att gå åt pipan. Hur mycket regeringen än klimatkompenserar sina resor. Det finns goda argument för att inte släppa ut koldioxid och annat i onödan. Inget är riskfritt. Energieffektivisering och fler fossilfria alternativ skulle dessutom göra världen minde beroende av en del otrevliga oljestater. Tala mer om det och mindre om temperaturer i Köpenhamn.

Ledare: Ledare: Möte med verkligheten