Ledare: Ett kluvet samarbete

SABOTERANDE SPJUVER. Att Mona Sahlin (S) och Maria Wetterstrand (MP) egentligen inte vill ha honom med i den rödgröna samvaron, verkar inte bekomma Lars Ohly (V).

SABOTERANDE SPJUVER. Att Mona Sahlin (S) och Maria Wetterstrand (MP) egentligen inte vill ha honom med i den rödgröna samvaron, verkar inte bekomma Lars Ohly (V).

Foto: YVONNE ÅSELL/SvD

Politik2009-09-10 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
De rödgröna är på gång. Kickoff i Kungsträdgården, start för en egen hemsida; www.rodgron.se, och så nu en granskningsrapport från de rödgrönas specialgrupp, som fått i uppdrag att "gå husesyn i folkhemmet". Syftet med rapporten, kallad "Högerpolitiken klyver Sverige", är att visa hur snett det gått för landet sedan borgarna tog över, och vilka gigantiska problem de rödgröna får reda upp den dag de tar över. Och det är klart, har man svårt att samsas om vad man vill, kan man ju alltid lägga kraft på det man inte vill. Det är en hel del. De flexiblare strandskyddsregler som Pajalas kommunalråd Bengt Niska (S) hyllade häromdagen vill de rödgröna inte ha. Inte skattesänkningar heller. Kärnkraft gillar man inte. Vårdval är möjligen okej i Halland, men inte i Norrland. Mycket kritik blir det. En del, som att regeringen inte satsar på infrastruktur och rättsväsende, är bara löjeväckande. Annat träffar mer rätt. Som att mer borde göras åt ungdomsarbetslösheten och för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Men de skattesänkningar och förändringar av arbetsrätten som då skulle behövas blir det ingenting med om de rödgröna bildar regering, det är en sak som är säker. Egentligen är det samma visa som vanligt. De tydliga beskeden är en illusion. Många sossar gillar kärnkraft medan de gröna avskyr den. Miljöpartiet vill inte ha förmögenhetsskatten tillbaka och ligger närmare alliansen i synen på invandring och grundlagsfrågor. Vänsterpartiet ogillar EU, svenska militärinsatser utomlands och allt som luktar valfrihet i vården. Så oredan består, även om de rödgröna förtvivlat gör sitt bästa för att framhålla hur samspelta de är: "Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer i nästa års val att möta väljarna med ett samlat regeringsalternativ. Vi har under många år samarbetat på flera områden och nu utvecklar vi vårt samarbete", står det i granskningsrapporten. Men alla vet att Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand gått in i trepartisamarbetet med motvilja. De vill egentligen inte ha med Vänsterpartiet. Det verkar inte bekymra Lars Ohly, som glatt saboterar samarbetet. Varje gång Mona Sahlin gör ett uttalande gör han ett som går emot. Ja, vi ska ha en bred valplattform, säger Sahlin. Nej, vi ska ge väljarna alternativ, säger Ohly. Till det kommer Mona Sahlins egna problem. Medan hon drar partiet åt mitten för att locka rörliga mittenväljare i Stockholm, stretar partiets kärntrupper emot. Mörkröda S-distrikt som Norrbottens vill ha 1970-talet åter. SSU drömmer om kapitalismens avskaffande. Varken allmänhet, S-sympatisörer eller Mona Sahlins eget parti har förtroende för henne som statsministerkandidat. Nej, de rödgröna är nog faktiskt inte på gång.