Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Min ledarkrönika (15/8) om den så kallade växthusteorin har fått mycket både positiv och negativ kritik, vilket glädjer mig. Kritisk diskussion och debatt i denna fråga har nämligen lyst med sin frånvaro i över tio år. Detta trots att växthusteorins anhängare påstått sig ha en överväldigande mängd både bevis och forskare på sin sida. I stället har de skytt och flytt debatt, liknat kritiska forskare vid förintelseförnekare och annat dumt. Att Ian Plimers bok "Heaven and Earth", som jag skrev om i min krönika, skulle utlösa ett ramaskri var därför väntat. För även om den säkerligen kan innehålla enstaka fel, så är detta ingenting mot den grundläggande brist på plausibilitet som växthusteorin dras med. I motsats till Plimer hävdar nämligen dess anhängare att mänskliga koldioxidutsläpp dramatiskt skulle kunna förändra jordens klimat. Men varför så skulle ske trots att koldioxidhalten genom historien många gånger varit betydligt högre än idag utan att katastrofen infunnit sig har de aldrig lyckats reda ut. I motsats till vad Westerstrand, Emretsson och Martinsson påstår i sin debattartikel (22/8) råder det också stora tvivel kring växthusteorin. Och att de blir så upprörda över Plimers bok tyder på att de känner att den hegemoni de tidigare haft i växthusdebatten är hotad. De får dock lov att vänja sig, för antalet forskare (och andra) som tvivlar växer dagligen. Häromveckan skrev till exempel ett sextiotal väletablerade naturforskare till Tysklands förbundskansler och bad henne tänka om. Vilket jag givetvis hoppas hon och många andra politiker gör, innan vi lägger ner ännu mer tid och pengar på att bekämpa ett hot som troligen inte existerar.
