LEDARE: Ledare: Ta avstånd

Då vi lagomsvenskar inte är en bra grogrund för mer hetlevrade idéer har den politiska extremismen fått en ganska futil historia i Sverige. Både revolutionära och reaktionära rörelser har förblivit små och även lyckosamt bekämpats av de demokratiska partierna. Socialdemokratin tog avstånd från Marx revolutionskrav redan på 1890-talet och kickade även formellt ut våldsverkarna vid partisprängningen 1917. Man började också sen bekämpa kommunister i fackföreningsrörelsen under Per Albin Hansson. Även borgerligheten gjorde tidigt upp med alla bruna tendenser. De reaktionära mälde sig ur högern redan på 1910-talet. Och AVF:s Arvid Lindman tog sedan också tidigt bastant avstånd både från nazismen och det fascistoida Sveriges Nationella Ungdomsförbund. Jantelagens påbud om att likhet är viktigare än frihet har dock gjort att det funnits en nisch för mer militanta åsikter. Kommunisterna lyckades till exempel efter partisprängningen 1917 så fröet till dagens Vänsterparti, som genom att ägna sig åt social och ekonomisk populism och flirta med vänsterdespoter från Lenin till Chavez lyckats förbli en riksdagsbaserad kabal. Ljusröda revolutionsromantiker har också överlevt i socialdemokratiska
sidoorganisationer som SSU, ABF och LO; inte minst i Norrbotten. Avståndstagandet gentemot kommunismen från 1928 blev nämligen bara taktiskt och inte ideologiskt, vilket gjort att gränsdragningen i svensk politik aldrig
blivit lika klar vänsterut som den till höger. Vilket fått sina konsekvenser. Toppsossar som Östen Undén, Olof Palme och Sten Andersson har under åren ofta haft svårt att se den blodröda elefant som stått mitt i manegen i månget u-land. Och figurer som Castro, Ortega och Nyerere kunde därför länge räkna med lika stora skopor välvilja som u-hjälp när svenska besökande dök upp. Diktatorskramandet ersattes sedan när tyrannerna försvunnit på 1990-talet av en servil inställning på hemmaplan till mörkröda fenomen som Reclaim the streets och AFA. Och på senare år har dessa huliganer fått en hög beskyddare i Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg. Denna har - som Axess chefredaktör Johan Lundberg påpekade på Newsmill i fredags - bland annat nyligen levererat ett förtäckt mordhot till KD:s ledare Göran Hägglund, som enligt henne borde "tacka sin skapare att kultursektorn inte är radikalare än den är". När våldsromantiken tar sig sådana toner borde alla demokratiska partier i Sverige sluta dalta med de subversiva krafterna på gator och torg. Förslagsvis genom att regeringspartierna skärper lagarna mot huliganism. Och SAP/LO genom att uppmana kvirrare som Åsa Linderborg att avgå. Samt lova att inte släppa in Lasse Ohly och andra kvasirevolutionärer i Rosenbad efter en eventuell valseger nästa år.

Ledare: Ledare: Ta avstånd