LEDARE: Ledare: För Sverige

Nyheten att även prinsessan Madeleine har hittat kärleken och ska gifta sig är välkommen. Denna ledarsida ber att få gratulera! Det svenska kungahuset är nämligen en institution väl värd att bevara, även om den har sina fiender. Dessa sträcker sig från kommunister, vars arkaiska klasshat är lika patetiskt som glödande, via idealistiska liberaler, för vilka ideologiska principer är viktigare än folkviljan, till allmänna kverulanter, som enkom lever för att vara motvalls. Och de lär alla ta emot tisdagens bröllopsbesked med indignation då det försvårar deras arbete ytterligare. För så länge de kungliga sköter sina jobb, anpassar sig till tidens krav och behåller folkets förtroende torde Republikanska Klubben förbli en sekt. Argumenten för det nuvarande statsskicket är nämligen många. Det finns exempelvis starka historiska skäl för att behålla monarkin. Sverige har ty varit ett kungarike sedan 1000-talet. Under de första århundradena var kungarna visserligen inte mycket mer än maktlösa symbolfigurer, men de blev med tiden det kitt som besegrade de centrifugala krafter som styrde ute i landskapen. Och
om detta inte skett hade Sverige idag inte funnits då de götiska, svealändska och norrländska bygderna på medeltiden garanterat erövrats av Danmark, Norge och Ryssland. Det finns också mer profana skäl att behålla monarkin. Monarken fyller nämligen, trots att denne sedan 1973 är fråntagen alla politiska uppgifter, en viktig roll som nationell symbol. Vid exempelvis mordet på statsminister Olof Palme 1986, Estoniakatastrofen 1994 och tsunamikatastrofen 2004 blev kungen för många en välbehövlig fast punkt i tillvaron vid sidan av ett regeringsmaskineri som inte alltid fungerade direkt optimalt. Det finns också - tvärtemot vad kungahusets belackare hävdar - ekonomiska skäl att behålla monarkin. Dess medlemmar är nämligen inte bara ypperliga reklampelare för Sverige utomlands. De är också relativt billiga i drift. En statschef måste nämligen Sverige som alla länder ha under alla omständigheter. Och i förhållande till europeiska presidentämbeten, exempelvis det finska, är kungahuset faktiskt förhållandevis billigt i drift. Och så finns förstås ytterligare ett argument för monarkins bevarande: att kungahuset utgör en välbehövlig färgklick i sossebetongen. I Sverige är vi svårt undernärda på pompa, ståt och engagerande traditioner. Och det är sannerligen
svårt att se framför sig hur små skolflickor förväntansfullt skulle stå och vänta i duggregnet utanför Sveavägen 68 för att få överlämna blomsterkvastar till en president Göran Persson och hans vice Mona Sahlin. I vilket fall skrämmer den bilden betydligt mer än den engagerar. För att nu uttrycka sig lite milt ...

Ledare: Ledare: För Sverige - i tiden