Mc-gäng, organiserad brottslighet, maffiametoder. För de flesta låter det som något taget ur en Hollywood-film. Tyvärr handlar det om verkligheten, och en verklighet som finns nära inpå oss norrbottningar.
Kuriren och NSD har i en artikelserie tillsammans granskat motorcykelklubben Eastside i Luleå, som snart förväntas bli fullvärdig medlem i den beryktade sammanslutningen Hells Angels. Hells Angels har gjort sig (ö)känd som en organisation som verkar vid sidan av resten av samhället, utanför lagen. Medlemmarna lever i stället i enlighet med sina egna regler och en intern hederskodex. Till verksamheten hör bland annat indrivning, utpressning och smuggling. Hot och våld används om nödvändigt.
Sammanhållningen är stark inom organisationen där respekten för "brodern" och ledarskapet är stark. För de laglydiga människor som råkar komma i vägen för detta laglöshetens brödraskap är respekten emellertid lika med noll. Poliser utsätts för attentat. Vittnen tystats med hot. Om det hela rört sig om en Hollywood-rulle hade man kunnat hysa goda förhoppningar om ett lyckligt slut. Men något slut synes inte vara i sikte. Den våldsromantiska skildringen av mytomspunna gangsters som kan ses i filmer och tv-serier verkar snarare ha inspirerat än avskräckt, att döma av statistiken. Mc-klubbar, ligor och kriminella nätverk har haft en kraftig tillväxt i Sverige de senaste åren. 1995 fanns det fyra mc-gäng i Sverige. Idag finns åtta fullvärdiga Hells Angels-avdelningar, och Eastside MC i Luleå är en av fyra på väg in i den högsta gemenskapen. Till det kommer mc-gänget Bandidos plus en rad andrakriminella grupperingar av olika slag. Eastside blir vid fullvärdigt medlemskap Hells Angels mest nordliga utpost. Första etableringen av en Hells Angels-klubb i Sverige skedde i söder, i det tidiga 1990-talets Malmö, antagligen som en spridningseffekt från andra sidan Öresund. I Danmark hade det då skett en närmast ohejdad tillväxt av mc-gängens medlemsskara. Tills myndigheterna samlade sig till motattack. Samling är nämligen nyckeln. För det enskilda brottsoffret spelar det naturligtvis mindre roll om förövarna är "vanliga" kriminella eller gangsters på motorcykel. Men för att kunna klämma åt de senare krävs kraftigare tag. I Danmark slöt sig myndigheter från alla sidor samman; polis, skatteverk, bolagsverk och kommuner. En handlingsplan inrättades och polisen fick ett
centralkommando för arbete mot organiserad brottslighet. Arbetet gav resultat. Antalet medlemmar i mc-gängen sjönk dramatiskt. I Sverige har vi hamnat på efterkälken, men nu börjar det äntligen röra på sig. Ett nationellt samverkansråd har bildats där chefer för nio olika myndigheter sitter med. Parallellt byggs åtta regionala underrättelsecentrum upp, och 200 tjänster inom polisen avsätts för att arbeta enbart med den grova gängbrottsligheten. I Norrbotten har kommunerna tillsammans med polisen och andra myndigheter inlett arbetet med att bilda en gemensam front mot de kriminella nätverken. Och ska dessa nätverk motas tillbaka måste varje offentlig nivå och instans medvetet och modigt arbeta för att ständigt störa och förstöra deras verksamhet. Organiserad brottlighet kräver ett organiserat svar från samhällets sida.