Just dessa förändringar är förklaringen till att en god grund för samarbete nu finns, menar de fyra. Personkemin är viktig, precis som den var när de fyra borgerliga partiledarna lyckades samla sig hemma hos Maud Olofsson 2004.
Något bad i tunna blev det inte i fredags heller, men väl tårtkalas och glada miner. De fyra trivs ihop, och "kompletterar varandra bra" om man får tro Camilla Hansen.
Det behövs. Ingen av dem har än så länge den pondus och utstrålning som krävs för att ensam kunna matcha kommunalrådet Karl Petersen (S). Det blir tydligt när man ser dem så här, samlade runt bordet och allianstårtan. Conny Sundström verkar inte ha särskilt mycket att komma med alls. Camilla Hansen är tvärtom fylld av uppslag och idéer, men ibland blir det lite väl mycket uppe i det blå. Thomas Olofsson är en glad prick men skulle behöva bli mer strukturerad. Någon kommunalrådskandidat vill de fyra inte föra fram, det blir upp till väljarna att avgöra. Men utan tvivel är Mattias Karlsson den i särklass mest förtroendeingivande av de fyra. Rak, tydlig och vet vad han pratar om. Folkligheten kan dock behöva förbättras. Se på Karl Petersen och hur han på klassiskt kommunalrådsvis skickligt manövrerar mellan mannen på gatan och de fina korridorerna. Å andra sidan känns Karl Petersens stil mera högkonjunktur, då det ska satsas och marknadsföras till höger och vänster. Inför de besparingskrav som nu väntar Luleå kommun kan Mattias Karlssons stramare och tuffare stil ge ökad trovärdighet. Tufft blir det hur som helst. Senast blev resultatet 50-30 till sossarnas fördel. Men en betydligt jämnare fajt än så ska de fyra borgerliga partierna kunna bjuda upp till i samlad tropp.