LEDARE: Gästkrönika: Var en stolt medelsvensson!

På ganska kort tid har det varit massvis med olika galor i TV. Idrottsgala, Grammisgala, Guldbaggegala, P3 Guldgala, ja det tar aldrig slut ... Det är röda mattor i parti och minut, det är frackar och galaklänningar med glitter och glamour. Och i ärlighetens namn, visst kan det vara lite kul att titta på. Men efter att ha sett en del av alla dessa glittriga tillställningar fick jag en tanke. Man rosar och hyllar kända skådespelare, filmskapare, musiker och artister för att inte tala om alla framgångsrika elitidrottare. Skulle det inte som omväxling vara lite roligt om vi fick se en direktsänd gala för den lilla människan? Vanliga vardagsmänniskor? Killen som säljer TV-apparater i stället för att synas i dem? "Medelsvenssongalan" skulle den kanske kunna heta! Där skulle man nominera människor som inte syns och hörs men som uppnår små vardagsunder och framgångar i ett lite mindre perspektiv. Programledare för galan skulle vara en pensionerad bilmekaniker från Boden, som sidekick en sjuksköterska från Karolinska (de verkar ju tydligen kunna avvara sin personal till skillnad från de flesta andra sjukhus). Lite mindre glamour, lite mer vardag, men fortfarande direktsänt. Och inga galakostymer, det är vardaglig klädsel. Programledarna går och byter stass med jämna mellanrum precis som man är van, fast den här gången från skjorta och blåa jeans till mjukisbyxor och t-shirt. Några av priskategorierna är Årets Mamma (till alla mammor som steker pannkakor, dukar och byter blöjor på samma gång), Årets Pappa (till alla pappor som dammsuger, tröstar ungen och fixar pannkakssmet på samma gång) och Gröna fingrar-stipendiet (till killen som räddade alla sina krukväxter efter en månad utan vatten). Jag sätter mig inte emot de andra galorna på något vis, det är inte det. Visst ska en skicklig filmskapare eller en duktig artist prisas. Och vill man göra det i exklusiva kläder tillsammans med 25 kilo silverkonfetti och direktsända alltihop i TV så är väl det helt okej. Men ibland får jag nog av kändishysterin ... Det känns ibland som att det bara är de som syns som räknas, är det verkligen så? När vi tittar på på dessa galor så ser vi ju trots allt en ganska liten klick människor. Människor vi kanske ser upp till, folk som syns i media på olika vis. Men Sverige består av så många fler människor än dem. Signe i snabbköpskassan är lika betydelsefull som Mikael Persbrandt! Men jag tror ändå jag tycker lite bättre om Signe, för utan henne hade det till exempel varit väldigt svårt att få tag på mjölk en lördagkväll. Jag har aldrig köpt mjölk av Mikael Persbrandt. Så i stället för att sända lystna blickar efter kändisar och röda mattor så tycker jag det finns all anledning att vara stolt över att vara en riktig medelsvensson! Det behöver inte alls vara tråkigt. Och vill du tvunget känna lite glittrig galakänsla i vardagen, ta då med dig konfetti till jobbet nu på måndag, släng upp det i luften i fikarummet och säg "Tadaa!". Det kan hända att du får städa efteråt, men det kan det vara värt.

Ledare: Gästkrönika: Var en stolt medelsvensson!

Skulle det inte som omväxling vara roligt om vi fick se en direktsänd gala för killen som säljer TV-apparater i stället för att synas i dem, skriver Elin Nordén.