Ledare: Kampen mot maffian

VILL AKTIVERA. Enligt åklagare Barbro Jönsson krävs det att hela samhället står upp mot den organiserade brottsligheten.

VILL AKTIVERA. Enligt åklagare Barbro Jönsson krävs det att hela samhället står upp mot den organiserade brottsligheten.

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/Scanpix

Politik2009-01-12 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
I fredags hade den omtalade italienska filmen Gomorra premiär i Sverige. Den är nästan lika uppmärksammad som sin förlaga, boken med samma namn. Som i sin tur står i skuggan av sin författare Roberto Savianos ryktbarhet. Denne unge italienare blev ju dödsmärkt av maffian, i Italien kallad Camorran, när hans bok om Neapels ligor gavs ut i Italien och han har sedan dess tvingats leva ett liv under livvaktsbeskydd. Sådant som bara händer i Italien, eller de där andra konstiga delarna av världen, tänker antagligen en och annan svensk. Men frågan är hur länge det kan hållas för sanning. I Sverige är vi numera medvetna om att den organiserade brottsligheten håller på att få ordentligt fotfäste. Ändå skönjs på sina håll en naiv, ofta till och med romantisk syn på vad som gärna kallas för maffia med allt vad det innebär av pengar, manlighet och spänning. Att det bakom detta råder ångest, skräck och lidande kommer sällan fram i populärmedia. Gomorra är ett förtjänstfullt undantag. Den svenske åklagaren Barbro Jönsson gav häromdagen på debattsajten Newsmill en mycket oroande beskrivning av vartåt tangenten pekar. Kallt och sakligt formulerar hon tre till fyra grupperingar som kan räknas till kategorin organiserad brottslighet. Det är dels de väl kända MC-gängen, dels etniska gäng i förorterna, men nu på senare tid även familjer, eller klaner, och som allra senaste nytt: tillfälliga och löst sammansatta nätverk i opposition mot alla de andra. Inga av dessa företeelser är att jämställa med den klassiska italienska maffian. Men det handlar fortfarande om tangentens riktning och den pekar åt fel håll. Systemhotande brottslighet är det "värsta" uttrycket vi hittills sett i Sverige, sådant som handlar om hot och påtryckningar mot vittnen och tjänstemän. Vi har ännu inte kommit till det riktigt samhällsfarliga skedet, där korruptionen fräter sönder statsväsendet. Men som Barbro Jönsson skriver, vi är snart där om vi inte ser upp. Barbro Jönssons öde är en slags skonsammare variant av Roberto Savianos. När hon 2007 skulle väcka åtal mot personer med kopplingar till Brödraskapet Wolfpack blev hennes hus utsatt för ett bombdåd. Livvaktsskydd blev en del av även hennes vardag. Hon behöver inte lämna landet och kan fortsätta med sitt arbete. Men frågan som ligger i luften är ändå: Hur långt har vi kvar till en italiensk situation? Hela samhället och inte bara rättskedjan måste aktiveras i kamp mot utvecklingen menar Barbro Jönsson, och det är helt rätt. En god början vore att bilda opinion mot den maffiaromantik som genomsyrar den moderna kulturen. I den kampen har Roberto Saviano lämnat ett mycket värdefullt bidrag.