Krönika: Självstyre faller platt med utjämning
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
sina förslag. En del var bra. Bland annat ska det kommunala självstyret stärkas: dels genom att kommunerna får ett eget kapitel i regeringsformen; dels genom införandet av en proportionalitetsprincip: den skulle innebära att staten mer än idag måste kunna motivera att man inför lagar som blandar sig i kommunernas
angelägenheter. Annat var mindre bra. På det kommunala området föreslog utredningen också att det uttryckligen ska skrivas in i regeringsformen att kommunal skatteutjämning är förenligt med grundlagen. Enligt utredningen bör en sådan bestämmelse "ange att en kommun ska kunna åläggas att bidra till kostnaden för andra kommuners angelägenheter om det krävs för att uppnå likvärdiga ekonomiska förutsättningar." Med detta förslag balanserar utredningen i praktiken sina övriga positiva insatser för det kommunala självstyret - vilket också är syftet. Ett stärkt självstyre hade utsatt det kommunala utjämningssystemet för viss fara. Utjämningssystemets överensstämmelse med grundlagen har varit uppe till diskussion sedan det på 1980-talet övergick från att vara helt statligt finansierat till att innefatta överföringar mellan kommuner, via bidrag från dem med hög skattekraft till dem med låg. Enligt regeringsformen har kommunerna rätt att ta ut skatt för att finansiera "sina uppgifter". Det gör det svårt att motivera varför Vellingebor via kommunalskatten ska finansiera service till kommuninvånarna i Vetlanda. Numera är det endast ett tiotal kommuner och ett enda landsting som är nettobidragsgivare till systemet. Men det gör inte utjämningen mindre principvidrig, om man tar tanken om kommunalt självstyre på allvar. Vilket man bör göra. Sverige mår bra av en stark, lokal politisk nivå som bidrar till maktbalans och mångfald. Då måste den också få råda över sina skattemedel. Nu är det ju skillnad på att tillåta och att stödja. Ingenting hindrar att politikerna, även om en grundlagsändring blir av, ändrar dagens system. Som ett första steg har regeringen nu tillsatt en utredning för att se över hur utjämningssystemet kan göras om. I uppdraget ingår att titta på hur man kan undvika att de kommuner som lyckas förbättra sin ekonomiska situation straffas i systemet, och att se över vilka förändringar av kommunernas skattebas som går att göra för att minska behovet av utjämning. Samtidigt väljer alliansen att klänga sig fast vid idén om ett tillplattat, likformigt Sverige där alla olikheter jämnats ut, då man i direktiven talar om "likvärdiga förutsättningar" överallt och om att eliminera strukturella skillnader. Något som inte är möjligt - eller önskvärt. I de fall då stor likvärdighet över landet är särskilt viktigt ska staten ta sitt fulla ansvar i form av huvudmannaskap och finansiering, i stället för att som - alltför - ofta lägga på kommunerna nya uppgifter med detaljrika påbud - utan att skjuta till nya pengar. I övrigt måste staten, och medborgarna, acceptera att förutsättningar och lösningar i viss mån skiftar över landet. Annars blir allt tal om lokal anpassning och hänsyn bara löjligt, och självstyret en chimär.