LEDARE: Gästkrönika: Ett år med skräpfilter i glasögonen

Så här i början av året är det många som gjort en nystart. Det är med andra ord avlagt en massa nyårslöften runtom i stugorna gällande rökning, viktminskning och i någon lite lyxigare villa på Rivieran kanske till och med någon svensk VD avlagt nyårslöfte om att sänka sin orimligt höga lön. Hoppas kan man ju, men vi vet ju hur det brukar gå. Första veckan går väl bra. Och andra. Men tredje blir det kämpigare. Rökaren ställer sig som en olydig åttondeklassare och smygröker i något buskage ... De som gått på gymmet ett par dagar i veckan börjar med stort och innerligt engagemang leta ursäkter för att slippa ... Och VD:n som skulle sänka lönen ... Nej, han lämnar det därhän så länge inte kvällspressen behagar höra av sig. Media har makt. Det har sagts förut men det kan vara värt att påpeka igen. Tidningen som du just nu läser är en av många viktiga pusselbitar i Sveriges maktapparat! Journalister undersöker de mörka bakgårdar som finns och avslöjar missförhållanden som existerar på de till synes prydligaste av platser. Minns ni Postens VD? Han som fick 900.000 kr i månaden? Sju gånger mer än statsministern och lika mycket som 45 brevbärare tillsammans. Kritiken efter medias avslöjande var skoningslös. Kan en människa verkligen vara värd så mycket pengar? Vilket arbete utför han som är värt sådana summor? Någon dag senare avsade han sig hela sin lön eftersom han "inte ville verka girig". Det finns ju många fler exempel än detta, den tredje statsmakten gör ofta ett bra jobb. Men i tryckfrihetens namn publiceras också många tveksamma artiklar. Mestadels i kvällspressen som ska sälja sina lösnummer på braskande rubriker av typen "Björn Gustafsson till sjukhus". I artikeln kan man sedan läsa om att killen var och uppträdde på ett sjukhus. Låter vi oss luras? Absolut. Om inte kvällstidningarna blev belönade för sina kreativa rubriklösningar skulle de väl rimligtvis inte fortsätta? Detta pågår dagligen, nästan som en motvikt till den grävande journalistiken som ska avslöja sanningen i stället för att gömma den. Men det handlar inte bara om tvivelaktiga löpsedlar, det handlar också om vad man fokuserar på. Utdragna artiklar om Melodifestivalens innersta väsen och om den senaste intrigen i "Bonde söker fru". Det börjar gå en alltmer otydlig linje mellan skvallertidning och seriös kvällstidning. Ordet seriös i det sammanhanget betyder numera "Vi ska sälja fler tidningar än Se & Hör och det är vi jävligt seriösa med!" Är det då verkligen svenskarna som vill läsa detta eller är det tidningarna som vill skriva? Jag har hört hur folk suckar uppgivet över alla icke-nyheter som ständigt väller över oss. Samtidigt som vi läser dem. Gör vi inte det? Jo, av nyfikenhet. Jag skulle vilja se ett 2009 där vi överlistar rubrikerna i stället för att låta oss sköljas med. Sätter in ett skräpfilter i våra läsglasögon och ökar efterfrågan på lite mer seriös journalistik! Visst kan det vara intressant att läsa om Melodifestivalen men vill jag läsa en roman går jag hellre till min bokhylla.

Ledare: Gästkrönika: Ett år med skräpfilter i glasögonen

Jag skulle vilja se ett 2009 där vi överlistar rubrikerna i stället för att låta oss sköljas med, skriver Elin Nordén.