Ledare: Jakten går vidare

HAR BESTÄMT SIG. Miljöminister Andreas Carlgren (c) ska försöka minska motsättningarna i rovdjursfrågan.

HAR BESTÄMT SIG. Miljöminister Andreas Carlgren (c) ska försöka minska motsättningarna i rovdjursfrågan.

Foto: HENRIK MONTGOMERY/Scanpix

Politik2008-12-19 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Miljöminister Andreas Carlgren har bestämt sig. Han ska hitta en lösning som minskar motsättningarna i rovdjursfrågan. Lyckas han blir det på ett område där alla gått bet. Utsikterna är inte goda, känslan densamma som när politiker utlovar initiativ i Israel-Palestina-konflikten. Men ska någon klara att medla mellan varghatare och vargvänner är det väl en centerpartist, van att stå mittemellan. Förutom att träffa människor med starka åsikter tar miljöministern nu två initiativ i frågan. Han vill dels utreda hur den svenska vargstammen kan bli genetiskt friskare - den är idag väldigt inavlad. Dels vill han att Naturvårdsverket ska se över möjligheterna till kontrollerad jakt på järv och varg utöver den skyddsjakt som idag tillåts. Detta på grund av att etappmålen för antalet djur uppnåtts. De här sakerna kan bli svåra att kombinera. Invandring från öst av nya vargar skulle vara ett sätt att göra stammen friskare. Men i Norrbotten har illegal jakt gjort det svårt för vargar att etablera sig. Förhoppningen är att kontrollerad jakt trots allt är ett bättre alternativ. Om människor känner att de har kontroll brukar de bli mer villiga att kompromissa. Vilket anknyter till det viktigaste initiativet i denna infekterade fråga, som miljöministern redan har tagit. Naturvårdsverket utreder för närvarande hur förvaltningen av rovdjuren kan läggas över på regional nivå. Genom att ge mer inflytande till de som direkt berörs av rovdjurens härjningar hoppas Andreas Carlgren nå ökad förståelse för rovdjurspolitiken bland dessa människor. Och det behövs. Riksdagsledamöterna kan sitta i Stockholm och fatta vilka beslut de vill om vargstammens tillväxt och fortlevnad, det är ändå till slut folket på landsbygden i Värmland, Dalarna och andra delar av Sverige som avgör hur många vargar vi ska ha. En realistisk rovdjurspolitik måste därför ha landsbygdens folk med sig. Därför är det värt att ta den risk som rovdjursvännerna ser med en sådan ordning; att regional tillsyn och regional hänsyn leder till mer jakt - och därmed hotar rovdjursstammarna. Några bra alternativa lösningar har de inte att komma med. Inte heller särskilt många goda argument för att ett rovdjur som exempelvis varg ska bevaras, mer än hänvisning till tradition och att vargen är ett trevligt inslag i naturen. Men riksdagen har nu med folkets stöd beslutat att försöka hålla liv i vargstammen och det får alla vara så goda att respektera, även de bönder, jägare och renägare som likt många politiker och naturvänner har en snedvriden syn på naturen som en djurpark, möjlig att kontrollera. Naturen låter sig inte tämjas så lätt. Att finna en slutlig lösning på rovdjursfrågan går därför inte, motsättningen är inbyggd. Andreas Carlgren gör dock helt rätt i att söka efter en bättre kompromiss än dagens.