LEDARE: Ledare: Övertro på politiken

Det tog ett dygn efter torsdagens tidiga julklapp till bilindustrin. Sedan kom kravet på nya paket. Ordförandena för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i Norrbotten presenterade i går en "gemensam jobbakut". I praktiken tänker de starta i gång en norrbottnisk kravmaskin. Peter Roslund (s) hänvisade till det stöd den söderbelägna fordonsindustrin fått och krävde att "nu måste det riktas åtgärder även hit". Han och hans rödgröna kumpaner Annika Eriksson (mp) och Börje Lööw (v) vill ha ett motsvarande paket till basindustrin i Norrbotten, som annars kan komma att "avlövas". Några detaljer eller siffror kunde de tre naturligtvis inte erbjuda men målet är klart: industrin ska kunna övervintra lågkonjunkturen. Det kan handla om krediter, lageruppbyggnad eller pengar till forskning och utveckling. "Klassisk keynesiansk konjunkturpolitik", kallar de tre sitt förslag. Ett klassiskt misstag är ett bättre namn. Att staten håller vissa särskilt utvalda industrier under armarna är ingen god idé, visar historien. Marknaden måste, eftersom den gör det bäst, i såväl goda som dåliga tider avgöra vilka företag som får leva vidare. Dessutom är basindustrin ingen krisbransch. Den kan se tillbaka på rekordfeta år och har företagen inte sett till att förbereda sig tillräckligt för sämre tider finns ingen anledning för staten och skattebetalarna att nu ta smällen i deras ställe. För utomstående är det svårt att veta hur mycket de rödgröna partierna i Norrbotten själva tror på sitt paketförslag. Vad alla dessa initiativ delvis handlar om är att politikerna känner sig pressade att visa i alla fall något slags handlingskraft. Gårdagens träff mellan de rödgröna fungerade också som en manifestation av deras nyfunna goda samarbetsanda. Beteendet är i viss mån förståeligt. Men att döma av den allmänna debatten visar alltför många människor en tragiskt stor och orealistisk tilltro till politikens möjligheter. När lokala fackföreträdare för kommunanställda nu ger sig in i debatten är det för att kräva att de minsann också ska ha rätt till en jobbakut. Som om lågkonjunktur vore en sjukdom och politikerna besatt en närmast övernaturlig helande förmåga. Jordmånen blir därmed god för utspel från mindre seriösa politiker. Värst hittills är den socialdemokratiske riksdagsledamoten Fredrik Lundh, vars opportunism tar priset. I fredagens NSD lovade han att agera i riksdagen angående Plannja, och fråga näringsminister Maud Olofsson (c) om "ett privat företag ska få bete sig på det här sättet, nämligen att besluta om att lägga ned och flytta verksamheter utan att motivera det". Vad är Fredrik Lundhs alternativ; att varje företagsledare som inte kan komma upp med en i hans ögon tillräckligt bra motivering ska straffas? Låter som psykakuten nästa.

Ledare: Ledare: Övertro på politiken